Aftonbladet – 2 september 1865, sida 3

För att fria sig från beskyllningen att vara giftblandare och hönsmördare samt få sin osskuld tydligen lagd i dagen, hade käranden stämtt svaranden till rätta, och påstod nu, att hönsen, enligt hans förmenande, icke dött af gift, utan sannolikt af hunger och vanvård. Svaramnden förklarade, att han aldrig beskyllt kärandem för förgiftningen, utan endast yttrat misstankar: mot honom, hvartill käranden gifvit honom amledning derigenom, att han uttalat hotelser. Så skulle käranden hotat att slå svaranden, om det också skulle kosta 100 rdr, och utöfvat ett ordentligt spioneri på alla som gått in till svaranden. Dessa hade af käranden sedermera blifvit tillfrågade: Hvad säger han (svaranden) om mig: påstår han att jag gett ihjäl hönsen o. s. vo För att visa att hönsen icke dött en naturlig död eller omkommit af svält, inlemnade svaranden ett obduktionsprotokoll öfver fyra af liken, utfärdadt från veterinärinrättningen. Protokollet upptog en omständlig redogörelse för yttre och inre besigtningen, samt slutade med en attest om dödsorsaken, angifvande denna vara fosforförgiftning. Alla 9 hönsen hade dött nästan samtidigt, 4 inom en timma och de 5 andra efter ett par timmar. anden förbehöll sig att annan dag få höra för misctanken att vara nit frada