Aftonbladet – 2 september 1865, sida 2

stod botanik, och att hon skulle be mr Raby skaffa henne mr Ray! Mr Raby hade visserligen ingen rätt att blanda sig i saken, men mr Gervoise både hatade oc fruktade honom. För öfrigt begärde han ingenting bättre än ett behaga Beatrice genom att ge ut penningar för hennes räkning; och så bibehöll miss Jameson sin observationspost medan Beatrices uppfostran i verkligheten anförtroddes åt mr Ray. Det var lyckliga stunder Beatrice tillbragte i hans sällskap, medan hon på samma gäng förvärfvade sig en grundlig och mångsidig bildning. Det var en fridens och lugnets tid för henne och den första ljusglimten i mr Rays dystra lif. Onödiga samvetsbetänkligheter hade afbållit honom från att söka et prestgäll, hvilket bans familj hade rättighet att gilva bort, och för hvilket han hade blitvit uppfostrad; och en mild obeslu:!samhet, som utgjorde hans naturs både behag och stora fel, tillät honom icke att lemna den församling, i hvilken han var upptödd. Han stannade qvar der, villrådig och tveksam, lefvande i en andlig dimma, som gjorde att han kände ella andra sorger tyngre än de verkligen voro. Hoens vänner drogo sig undan från honom, den flicka han hade ä:skal gilte sig med en annan, som var mera vis I sitt slägte och med tacksamhet mottog den plats som mr Ray hade afböjt. Han bar allt detta med mycken undergitvenhet. Slutligen kom hen til! Carnoosie, slog upp sin bostad derstädes och lefde at lektioner, till dess en äldre broders död satte honom i besittning af en rätt vacker utkomst och skaffade honom en älskad systers säll-kup. För denne skygge, enslige man vur en lärjunge sådan som Beutrice, förständig, liflig och vetgirig, en verklig himmelens gafva, och han fattade snart för henne en