Aftonbladet – 2 september 1865, sida 2

bleka ansigte, som såg ännu blekare uti månskenet, och sade mycket allvarligt: Var inte rädd, mamma, jag skall beskydda dig.e Mrs Gervoise knäppte ihop sina händer. Du kan inteX, sade hon; du är bara ett litet barn. Du kan inte, Beatrice. Jag skall göra det, svarade Beatrice bestämdt; Svar inte rädd, jag skell beskydda dig; för öfrigt vet du ju att Carnoosie tillhör dig. Mrs Gervoise svarade icke. Hon smög sig hastigt bort igen och lemnade rummet genom den ena dörren, medan miss Jameson trädde in genom den andra. Med hvem var det du talade?4 frågade denna dam i en skarp ton. Beatrices svar var mer kort än artigt. Miss Jameson4, sade hon, det tjenar ingenting till att bråka — god natt. Beatrice rullade ihop sig för att sofva, och miss Jameson aflägsnade sig, helt förvirrad. Hennes första beslut var mycket förnuftigt — hon ville söka behaga Carnoosies egarinna. Hennes andra beslut var icke mycket förenligt med det första — hon skulle observera Beatrice, utan att det skulle se ut som om hon gjorde det.