Aftonbladet – 1 september 1865, sida 2

Sörj inte, min söta flicka; wwm andre son, Antony, kommer hit; han är vid din ålder och du och han skola bli förträffliga vänner — inte sannt, Beatrice? Beatrice lyfte upp sitt lilla blossande och vreda anieie, höll tillbaka sina tårar för ett se på mr Gervoise och sade: Jag afskyr Antony — jag afskyr honom ! Mr Gervoise skrattade. Det var styggt sagdt — mycket styggt!4 Och jag hatar er! tillade Beatrice, utan att höja rösten och talande i en lugn, sta-; dig ton, som alldeles icke liknade ett barns, r Gervoise fåg helt tankfull ut och rynkade pannan. Han ville icke att Beatrice Gordon, egaripnan af Öarnoosie, skulle hata honom, Han skulle hellre sett att han varit ilskad af den unga damen; ty han visste sa mycket om kärleken, att den är ett särleles lämpligt medel att beherrska menniskohjertet; men som olyckan ville att han ej kunde ingifva kärlek, utan till och med hade ådragit sig hat, hade mr Gervoise ofta funnit det nyttigt att framkalla fruktan. Men Beatrice fann han emellertid mycket svår att besegra. Hon var rik och icke någon vanlig liten obetydlig stackare. Folk skulle säkert blanda ig i saken — mr Raby eller mr Mortimer — i all han tog uti med härdhandskarne. Hon nåste emellertid kufvas, eller också skulle mr Gervoise få många obehag. Men huru vära sig åt för att beherrska en, hvars hele rarelse allt ifrån första ögonblicket hade visat sig fiendtlig emot honom och beväpnad med barndomens instinkt? Deruti låg svårigheten. Mr Gervoise hade hoppats att kunna få någon nytta af Gilbert: men ehuru Gilbert egde den makt öfver Beatrice, som oorde ha tillkommit fadren, var han sjelf ulltför ohandterlig för att kunna vara af nå