slag komma anklagaren till hjelp, göra erka d logn till törklädd samivg, och till de lögner, som en öiverbevisad falsk unklagare framsiällt, yverligare foza nya uvnklagelser al egeu upplivning, som den verklige anklagarens luntasi j varit stark och frukt bar nvg att alstra?. Vore den bild, som hår är tecknad at medlemmar af vårt lauds högsta domsiol, träftande, då måse ju den fredlige medborgaren darra såsom tör en försvunnen tids trolldomsransakningar, då åtal och fällande dom voro ett och detsam mna: då vore ju uppror det enda, som äterstod, derest vi ej 1 hvarje ögonblick skulle svälva i ångest lör alt se vär ära och valtärd prisgifna ät juristernas raffinerade fördåmelsebegär; då tasen gäneer hellre den lätvörligaste, exulterade folkopiuions instinktmässiga dom! Men så rusunde, som hr Danker velat oöra det, är det dock väl ej i verkligheten. Den aktning och tillit, hvarmed vi alluid varit vana ait se opp till vår högsta domstol, ha näppeligen någonsin allv rsamt kommit på skam, och vi ha 1 den ett säkert korsektiv mot de dumheter, som det naturligtvis aldrig kan undvikas, attunder ordnade domure emellanåt göra sig skyldiga till, såsom då tör ej längesedon en i vär rättegåvgshistoria so:ghgt bekant Soren skriver 1 dev Nordeofjeldska Norge, vid namn Anker, dömde en man till doden såsom mördare, ehuru denne på det mest till tredsställunde sått bevi-at sitt alibi. Högsta domstol n rädda e naturligtvis mannen ur den blodtörstiga Sorenskriverens klor och gal den seduare en skarp tillrätt:visuimg Vore det således felakvigt att föreställa sig det vorska domareståodet såsom hemsökt ut en skrämässig korruption, sä stär likval juryns slutli a mjörande s-som målet för våra varmaste önskmogar. Det allvarsammaste biudret för denva saks seger beger säkerhgen i de större un gitter, den skulle ädraca statskassan. I den punkten drabbas jury: frågan hos Oss al eu argumentum ad hominem, som aldrig förfelar sin verkan på aen alrika del at vår representation, hvars helv politiska visdom bestär i den mycket simpla konsten: av gmda på skilimgen och läta riksdalern springa. Det är nig en glädje att kunna fästa er uppmärksamhet på, ätt det stipendium, som konungen sistlidne 4 Nov. skänkte vårt universitet, biifvit höjd trän 100 till 150 spe cier. Som ni erinrar er, vur det atsedi av ärligen bereda en yngre studeraude ullfälle att v.stas vid ett al de ötriga no:diska uni versiteterna; det har redau snvändis en gång, då början skedde med att sända en yngre jurist ull Up-ala; turen kommer nu till Luud.