harmsna tankar hos Beatrice, ty hon väntade knappast till dess mr Gervoise var ur sigte, innan hon såg på miss Jameson med rande ögon och sade med starkt efterJag hatar mr Gervoise! Miss Jameson såg både rädd och olyck: lig ut. Hon hade nyss fått en sträng tillrättavisning af mr Gervoise för det hon lemnat barnen utan hvad han behagade kalla det helsosamma tvånget af hennes närvaro; och Beatrices harmsna förklaring, som hon icke vågade upprepa för sin husbonde, förskräckte henne såsom en ny olycka. sMin söta flicka, tala då inte sådana der ohyggliga ord, sade hon. Gilbert är snart tillbaka. Ja, men jag hatar mr Gervoise4, fortfor Beatrice härdnackadt. Miss Jameson svckade, men tröstade sig emellertid med deo tanken, att det var omöjligt att mr Gervoise kunde genom en tredje person få veta huru stygg Beatrice hade varit i hennes närvaro. cOm jag bara kunde komma öfverens med dem båda och hehälla min platsX, tänkte miss Jameson. Jag kan ändå aldrig få en sådan som denna. Stackars miss Jameson! Om ni bara kunde springa med haren och skälla med hunden, huru trefligt och behagligt skulle det icke varal Mr Gervoise tog sin son in med sig i ett af rummen på nedra botten, ojemförligen det trefligasie af alla, och som han kallade sitt arbetsrutc. Tjenstfolket undrade på hvad det egentligen var för ett arbete han der gjorde, men miss Jameson antog att ban i detta rum utarbetade sitt storu verk om uppfosvran. (Forts. följer.)