Aftonbladet – 30 augusti 1865, sida 3

nämnde Henriksson, samt konstaplarne nur 9 Hallgren och n:r 10 Östlund måst hålla honom, hvarvid Östlund fått sin påhafda rock af Jansson sönderrifven, hvarjemte i rapporten slvutligen omförmäles att Jansson uppgitvit för kcommissarien att han blifvit slagen al konstaplairne. Så långt rapporten. Att Jansson inne å vaaktkontoret erhållit det sår i hufvudet, med anlledning hvaraf han till rakstugan affördes, är ottvifvelaktigt, men huru det tillgått, känner rman icke. finge man tro hvad ryktet berättar, så skulle Jansson der blifvit bakbunden, kastadi på golfvet och slagen med en battong af Henriksson. Vid härom hållet förhör i poliskammaren, hvartill Jansson varit kallad, men, såsom det uppgifvits, ej kunnat med kallelse anträffas, lärer Henriksson förnekat, att mot Jansson hafva utöfvat våldet, utan skulle, enligt hans uppgift, Jansson bekommit det sår han hade i hufvudet, på så sätt, att han inne å vaktkontoret. under det han der satte sig till motvärn mot Henriksson, ramlat omkull och stött sig. Saken synes förtjena att blifva föremål för en noggrann undersökning, på det att ryktet om detta grofva våld antingen måtte blifva vederlagdt, eller, om det befunnits sannt, den eller de konstaplar, som dertill gjort sig skyldige, befordras till välförtjent laga ansvar. Allmänhetens misstroende mot polisen skall eljest i hög grad tillväxa, till stort men för denna institutions vigtiga åligganden, och den föreställning möjligen få fart, att man här har framför sig ett fall, der dessa famösa godtgörelser, om hvilka domstolsprotokollerna nyligen haft så besynnerliga saker att förmäla, ånyo spelat en roll, på hvilken den allmänna säkerheten och rättstillståndet inom samhället hota att betänkligen komma till korta.