i fjerde akten, öfverträffar ban honom deremot utan all fråga inatursanning och kraft. Mamsell Nermians Francine är i vårt tycke för vek och — om förlåtelse! — för gudsrädlig i börjam, till en del ligger väl orsaken härtill ii hennes organ, som tyckes vara temligen entouig. Deremot kan ej nekas, att hom i denna rolls glanspunkt, ecenen mellan henne, fru Guerin och hennes son, är uttmärkt. Också framkallades hon i förgår efter den af åskådarnes lifliga bifall. Fru Wennbom ger kanske väl mycket af gumman Gu6rins enfald och landtliga rättframhet: men på det hela taget är hennes återgifvande af rollen långt ifrån utan förtjenst. Isynnerhet sekunderar hon i vårt tycke utmärkt mll Nerman i hennes nyssnämnda hufvudscen. Gutrin d. y. Kinmanson är rask och ståtlig som vanligt, om ån ej den passionerade älskare, vi i honom skulle vilja se. I allmänhet vilja vi anmärka, att itergifvandet af de sedliga och goda karaktererna i detta stycke erbjuder skådespelaren vida större svårigheter än de tre andra, emedan författaren endast lätt utkastat de förra, då han deremot med märkbar förkärlek i detalj utarbetat de sednare. Dramatiska teater: s Notarien Guerin är i alla händeiser en intressant företeelse och u:härdar fullkomligt jemoförelsen med den förut gifna.