Aftonbladet – 29 augusti 1865, sida 2

och då mr Gervoise ej ville släppa henne. slag hon honom högst vanvördigt, men med full öfverläggning i ansigtet. Mr Gervoise log, men Beatrice utstötte ett genomträn. gande skri, Han nöp mig!? skrek hon i högsta förtrytelse och med ett starkt uttryck af smärta. Då hon härvid skrek och sparkade, fann mr Gervoise, som alltjemt log och visade sina friska och hvita tänder, att det var bäst att sätta ned henne, Har jag nypit dig?4 sade han, förvånad öfver en dylik tillvitelse. Hur kunde du falla på en sådan id, min söta Beatrice? Om icke harm och bedröfvelse nästan hade qaväft Beatrice, skulle hon möjligen svarat, att ett par fingrar, härda och obarmhertiga som stäl, hvilka knipit genom den tunna klädningsärmen i det späda och fina hullet, hade ingifvit henne denna tanke. Men nu stod hon blott och snyftade, som om hjertat velat brista, Mr Raby hade varit en förvånad åskå dare af denna husliga scen; men derpå började han att tala med en värma, som mr Gervoise icke hade väntat att finna hos denne tröge och slöe herre. Mr Raby gat honom en sträng blick och frågade utan vidare omsvep: Mr Gervoise, hvarför nöp ni barnet?? Jag nöp henne inte, min bäste sir.4 Jo, det gjorde han, snyftade Beatrice, som säg en beskyddare i mr Raby. Gilbert, sade mr Gervoise i inställsam ton och vävde sig om mot sin son, som kommit på sa::ma gång som Beatrice och hela tiden stått bredvid, Gilbert, du säg alltsammans — nöp jag denna lilla listiga skrymterska ?7 Mr Gervoise talade i en ton midt emellan medlande öfver Beatrices elakhet och