Aftonbladet – 29 augusti 1865, sida 2

blicket och upptaga den åter nästa gång ni kommer hit. Mr Raby äåhörde honom utan att säga ett ord, men tänkte för sig sjell att det skulle blåsa många väder innan han kom tillbaka till Carnoosie. De stodo ännu på samma fläck, ty mr Raby var lika lång sam i sina rörelser, som han var det i allt annat; och då han en gång stod stilla, var det icke lätt att åter få honom i rörelse. Men mr Gervoise var i dylika fall den tåligaste menniska i verlden. Om mr Raby tyckte om att stå, ja, då tyckte äfven han om att stå, liksom han, om mr Raby hade föredragit att sitta, skulle äfven tyckt att detta var det bästa man kunde företaga sig. Så stodo de nu och njöto i fulla drag af det gröna taket, som öfver skyggade dem, utsigten åt det gamla röda Carnoosie der på afstånd, af de sprutande fontänerna och den blåa himmelen. Men bitterhet fyllde mr Rabys flegmatiska hjerta, då han såg sig om och erinrade sig i hvilken verld af plågor och obehag hvarje föremål han såg skulle inveckla hoxom, Han hatade det gamla röda Carnoosie. med alla dess fönster och skorstenar, som hånade honom på afstård; han hatade fontänerna, som så oförskämdt dansade i solskenet och gjorde narr af honom; och då ett litet barnsligt rop hördes, och en liten varelse i kort kjol och med ett svart lockigt hufvud sprang tvärs öfver vägen, kände mr Raby att ban hatade Beatrice Gordon säsom upphofvet till alla hans plågor, Han såg på henne med en mörk blick, som skulle ha förrådt hans känslor för mr Gervoise, om icke denne herre i detta ögonblick hade fattat tag i sin lilla styfdotter och gifvit henne en kyss. Låt bli mig!? skrek hon. ?Låt bli mig !?