detta något som går upp mot alla herrar kriticis förklaringar — ni sätter ert ord i pant derpå.4 Mr Raby kände sig helt illamående och såg blek och förvirrad ut. tJag vill inte ha någonting att göra med den saken, sade han med svag stämma; sförvaltarskapet skall förkorta mina dagar, men taflorna skulle förgifta mitt lif. Jag vill inte ha någonting att göra med taflorna. Men mr Gervoise hyste åtskilliga samvetsbetänkligheter i denna sak. Enligt hans tanke var mr Raby förpligtad att sälja taflorna til: Beatrices förmån, och han förföljde honom gen m hela huset och derifrån ut i trädgården, oupphörligt plågande honom med att han skulle tara tafvelförsäljningen om hand. i Men jag har aldrig lofvat att åtaga mig ett sädant bestyr?, sade mr Raby, i det han plötsligt stannade i den skuggiga gång, längs hvilken han promenerade tillsammans med sin plågoande; jag visste inte ens af att det fanns några taflor.? Ursäkta, min bäste sir, ursäkta?, svarade mr Gervoise och grep tag uti ett af hans knapphål. Ni öfvertog förvaltarskapet i allmänhet och inte nägon speciel del deraf; taflorna äro innefattade deruti, mr Raby, eller hvad säger ni sjelf om den saken? Mr Rabys svar på denna fråga var detsamma som han redan flera gånger hade gifvit — om han ville pläga honom till döds, ?Nej, Gud bevara mig från det4, svarade mr Gervoise helt vänligt; ocn efter som den här saken verkligen förefaller er så obehaglig, så låta vi den hvila för ögon