Rättegångsoch Polissaker. Åtalet met polismästaren Wallenberg. (8lut från lördagsbl.) På sätt i afskrift bilagda rapport och värderingsbetyg upplysa, har nemligen Johansson, jemte ett par andra personer, år 1852 i kongl. poliskammaren varit tilltalad för stöld af ett parti råg och mattor från grosshandlaren Pefrom å hvars magasin han då arbetade, fast målet derom på hr Peyrons begäran fick nedläggas och den redan beslutade remissen till rådhusrätten inhiberades. Enligt hvad jemväl bifogade diariiutdrag utvisar, anträffades kort tid efter attestens undertecknande Johansson, höljd i trasor samt utan bostad och arbete, liggande uti en lår inom egendomen n:r 15 Lilla Nygatan samt blef af sådan anledning häktad och förpassad till arbetshuset, der han sedermera fortfarande vistats. Till en sådan person vände sig Minnich för att få en sanmingsenlig berättelse om ifrågavarande tilldragelse, och sådant var det arbete, hvars lemnande för attestens underskrifvande Männich ansåg sig böra ersätta med en riksdaler och två glas punsch. Da, efter hvad jag förmodar, någon verkan af Johanssons vittnesmål icke lärer kunna komma i fråga, och ogifta Sofia Andersson, hvars intyg hr advokatfiskalen emot mig jemväl åberopat, -bestämdt förklarat att hon icke sett mig vid tillfället utdela något slag, återstår således af den förmenta bevisningen i denna del af målet ej mera än de omständigheter, som ansetts ligga deruti att jag lemnat Andersson godtgörelse för hans lidande och att jag förklarat det vara tänkbart att jag af uppgifven anledning kunnat låta förifra mig till utdelande af något slag, ehuru jag fjelf vå kunde sådant Erinra mig. Att å förstnämnda förhållande må fästas något sådant afseende, bestrider jag dock; ty dels har jag inför k. hofrätten fullständigt redogjort för de helt andra motiver än medvetandet om egen skuld, som föranledde mig till detta steg, dels har, efter hvad upplyst är, enahanda godtgörelse blifvit lemnad tull arbetskarlen Johan Gustaf Johansson, hvilken lika litet blifvit af mig vid tillfället våldförd; och hvad mitt berörda medgifvande beträffar, så har detsamma aldrig sträckt sig längre än till möjlighetens gräns samt får icke tolkas utöfver dess innehåll. Efter att sålunda hafva ådagalagt, att den bevisning, som i detta fall blifvit emot mig åbe ropad, reducerar sig till mindre än intet, Mårjag för den skull bestrida hr advokatfiskalens ansvarspåstående och yrka mitt fullständiga frikännande äfven i denna del af åtalet. Sedan jag nu besvarat hr advokatfiskalens slutpåstående, vore det kanske en skyldighet för mig att, till förekommande för framtiden af dylika sanningslösa och obefogade angifvelser, hvarmed litteratören Minnich, dels i eget, dels i skomakaren Ganers namn mot mig framkommit, för sådant å Minnich och Ganer yrka ansvar; men då Männich, som varit den hufvudsakligen verkande, redan blifvit sakfälld för smädeskrifveri emot mig och ett sådant ansvarsyrkande troligen skulle, genom nödvändigheten att.deröfver höra vederbörande ytterligare, fördröja af. dömandet af detta mål. hvars slutliga handläggning utan k. hofrättens . advokatfiskalsembetes eller mitt förvållande. blifvit öfver höfvan fördröjd, afstår jag derifrån och öfverlemnar målet till k. hofrättens pröfning. Stockholm den 11 Aug. 1865. Adoif Wallenberg. Ehuru undertecknads uti Svea hofrätts proto. koll den 22 sistlidne Maj intagna vittnesmål in. nehåller att jag, som under hela uppträdet ståt! bakom hr polismästaren, icke sett något slag ut. delas af hr polismästaren, anser jag mig,-då I detta möjligen skulle kunna tolkas så att slag kunnat af hr polismästaren utdelas, fastjag icke sådant. bemärkt, . härmed. böra ytterligare för klara dels att jag, som på sätt jag i k. hofrät ten nämnde, under uppträdet stod bakom M ;I polismästaren och sålunda iakttog alla hans åt göranden, med full: visshet kan intyga det hi I polismästaren då icke utdelade något slag, dels att arbetshjonet Carl Nikolaus Johanssons ut k. hofrättens protokoll för den 29 sistlidne Maj intagna vittnesmål, hvaraf jag haft tillfälle tag: I del, i fråga om det våld hr polismästaren afho nom uppgifvits hafva då förötvat, således ä A fullkomligt sanningslöst: hvilket allt jag på mir I redan aflagda vittnesed tager.3 Stockholm den 10 Aug. 1865. Frans Sandqvist. Polisöfverkonstaper. Ått polisöfverkonstapeln Sandqvist, efter ta gen åel af k. hofrättens ifrågavarande protokoll I tritt och otvunget afgifvit samt sjelf skrifvit of vanstående förklarande, intyga undertecknade pi en gång närvarande vittnen: Stockholm som förut. Per Cederborg. — C. F. Wahlström. ) ! . . . Poliskommissarie. Poliskonstapel. i Rapport-af den 8 April: 1B52. , förliden tisdags eftermiddag observerades nt I trenne st. karlar kom dragandes på Fyrverkare