an KK. M:ts tororamnng om BarlldRBtUlilb. Hr Berling fann nämnderna på detta sätt försättas i ett pinsamt läge. Då dessa efter upp offrande af tid och möda framlade sina förslag, yIkade man att dessa skulle afslås, och andra helt lösligt framkastade antagas, och för att gifva sin motivering tillräcklig styrka, höll man den gamla paradhästen, det skattdragande folket, 1 tygeln färdig att köra fram dermed, för att visa nödvändigheten af att hushålla. Men huru ville man väl, att någonting på sådant sätt skulle kunna uträttas? Tal. slutade med att förklara, att han satte mera förtroende till förslag, uppgjorda af sakkunniga män och pröfvade med all omsorg af vederbörande nämnder, än till dylika lösa hemställanden af enskilda ledamöter. Hr Hierta bemötte åtskilliga yttranden af föregående talare, och sade sig icke dela hr von Kochs mening om bristande plan i förslaget, ty man kunde icke annat än loforda nämnderna; men han fann det oafsedt hr von nochs på sakförhållanden stödda uppgifter förtjena att tagas i närmare pröfning. Liknelsen med paradhästen . och det skattdragande folket ansåg han mindre lyckad, ty ville man framställa detta, visade sig Belt andra figurer på scenen. Att taga de skattskyldiges förmåga att bära skatterna å ena samt de verkliga behofven å den andra sidan i öfvervägande, det vore icke, enligt hans förmenande, att köra fram med någon paradhäst. Många utgifter kunna göras för nytta och beqvämlighet ; men det vore klokt att inskränka sig, om man ej ansåg sig ha råd dertill. Den frågan borde först afgöras. Hvad talet om våra oförsvarligt usla gator slutligen anginge, så vore det visserligen en sanning, att de icke befunno sig i bästa skick; men jemförde man det närvarande med det förflutna, kunde likväl ej nekas att ganska betydliga arbeten på sednare tiden blifvit verkställda. Hr Montelius ansåg tillbörlig grannlagenhet ej hafva blifvit iakttagen under diskussionen om budgetförslaget och opponerade sig mot den antydan som gjorts, att de som framställt ånmärk ningar mot detsamma dermed skulle åsyftat att fånga opinionen. Han kunde lika litet gilla att anslag vägrades, då trågan gällde att fylla den lidande mensklighetens anspråk, som att man kastade bort penningar på gatan; men i deita fall sade han sig icke hysa något tvifvel om, att de medel som hittills beviljats för gatuförvaltningen icke blifvit använda på bästa sätt. Med stora behof växte emellertid anspråken; men vid deras fyllande man mindre rätta sig efter anspråkens vidd de befintliga tillgångarne. Hyllande en sådan åsigt kunde talaren ej annat än instämma med hr v. Koch, men ansåg olämpligt, att stadsfullmäktige genomgingo det detaljerade förslaget, för att utplocka den och den gatan, utan borde ett visst belopp anslås, som öfverlemnades till afdelningen, med uppdrag att dermed uträtta hvad som kunde ästadkommas för nästa år. Hr Wistrand förklarade sig härefter beredd att gå den allmänt uttryckta önskan om en nedprutning till mötes, hemställande att stadsfullmäktige måtte för ändamålet bevilja 170,904 rdr. Hrr Almaren och Bolinder instämde häri, och hr v. Koch slöt sig nu äfven till denna mening, vidhållande likväl, att han icke ansåg anslagets höjande öfver den af honom först föreslagna summan vara rätt försigtigt. Hr v. Francken menade att den medelväg hr Wistrand tagit vore det sämsta af alla framställda förslager, helst hr Wistrand, om den detaljerade uppgiften på de gator, som behöfde omläggas, blifvit punktvis föredragen, skulle kunnat öfvertyga stadsfullmäktige, att anslaget ej tålde någon nedprutning. Nu hade han gjort som hrr Hierta och Koch samt tilltagit en summa på höft. Hr Wistrand bemötte denna anmärkning, visande att det icke varit på höft, ty han hade ur det detaljerade förslaget utstrukit farbanan med tuktad sten öfver Skeppsbron samt omläggningen af ewt par andra gator, hvilka arbeten han ansåg kunna anstå tillsvidare. han fått summan, hvars ojemnhet han förklarade vara föranledd af den uträkning han gjort, för att erhålla ett jemt öretal för beqvämlighet vid uttaxeringen. Hr v. Franchen sade sig tillfredsställd med förklaringen samt instämde nu med hr Wistrand. Sedan slutligen hr Dahlgren talat för anslagets I höjande till 180.000 rdr, och hr Montelios förklarat sig vidhålla hr v. Kochs första yrkande, hvarifrån denne sjelf, såsom förut nämndt är, afstått, skreds till votering, då stadsfullmäktige med 49 röster mot 4 biföllo, att anslaget skulle utgå för kommande år med 170,904, i stället för 278.310 rdr. I öfriga delar blef det nppgjorda förslaget till inkomstoch utgiftsstat för drätselnämndens 3:dje afdelning af fullmäktige godkändt. Härefter genomgingos och godkändes förslag dels till sundhetsnämndens utgiftsstat, uppgående till en summa af 140.050 rdr, dels ock till fattigvårdsnämndens utgiftsstat, som belöpte sig till icke mindre än 463,300 rdr. Sistnämnda stats inkomster beräknades till 170.300 rdr. Sedan staterna sålunda blifvit genomgångna bestämdes att för fyllande af kommunalbehofven, under nästkommande år följande afgifter skola af kommunens skattskyldige medlemmar uttaxeras, nemligen: Gatuläggningsafgift: dels 30 öre åhsarje 1,000 rdr af taxeringsvärdet å fastigheter och 10 öre å riksdalern af de skattskyldiges bevillning till staten för inkomst af kapital och arbete, dels, såsom tilläggsafgift, 28,4 öre å hvarje rdr af de skattskyldiges bevillning till staten enligt bevillnings-örordningens andra artikel; gatulyshållningsafgift: dels 45 öre å hvarje 1.000 rdr af taxeringsvärdet å fastigheter och 10 öre å riksdalern af bevillning till staten för inkomst af kapital och arbete, dels såsom tilläggsafgift, Ta core å hvarje rdr af de skattskyldiges bevillning till staten enligt bevillningsförordningens andra artikel: afgift för underhåll af stadens militärkompani m. m.: 14,5 öre a riksdalern af de skattskyldiges bevillning till staten enligt bevillnings-förordningens andra artikel; dock att sistnämnda afgift äfvensom förenämnda tvenne tilläggsafgifter för gatuläggningen och gatulyshållningen varda å debetsedlarne sammanförda under benämningen särskild afgift för gatuläggning, gatulyshållning och underhåll af stadens militärkompani m. m. med 50 öre å riksdalern al bevillning till staten enligt bevillningsförordningens andra artikel; afgift till sundhetsoch fatugvård: 75 öre af hvarje mantalsskrifven person, som fyllt 18 år; samt 85 öre å hvarje rdr af bevillning till staten enligt bevillnings-förordningens andra artikel; och fattighusafgift: 73 öre å hvarje 1,000 rdr af taxeringsvärdet å fastigheter. Genom lån skulle anskaffas medel till afloppstrumman i Maria församling 44.000 rdr, för vattenledningen 117,000 samt muddringen i Barnhusviken 10,000 rdr. I frågan om förbättrad stensättning å de intill den blifvande expositionslokalen för nästa års industriutställning härstädes närmast belägna I gator och platser, besli att för omläggning med fältsten dels af Arsenalsgatan mellan vestra ändan af Jacobs torg och Östra Trädgårdsgatan, I dels ock af Blasieholmshamnen mellan Gustat Adolfs torg och Östra Trädgårdsgatan och gångj banan till Skeppholmsbron med tuktad sten samt anbringande at ungefär tolf fot breda gångbanor v) ej mindre utefter ifrågavarande del af nyssnämnda I gata än ock utmed operahusets södra sida förbi I den blitvande expositionsbyggnaden och vidare 1 med lämplig sträckning fram till Skeppsholmst bron, äfvensom för förbättrande af trottoaren fl emellan Gustaf Adolfs torg och de vid Blasieholmshamnen befintliga pumpar, ett belapp af e högst 20,000 rår rat skulle ställas till tredje af3 I delningens disposition, med anmodan till afdelt ningen att ombesörja dessa arbetens verkställande under nästinstundande höst. Derigenom hade l:;