EE lagsman för häraderna utsågs hemmanspoaren Johannes Andersson i Knarrevik, Håby socken, som ej förut bivistat någon riksdag. Närmast i röstetal var Adolf Ölsson i Alsbäck, Lyse socken. MB 0 tf Stockholms stadsfallmäktige Vi meddela i dag fortsättning på vår redorrelse för stadsfullmäktiges sednaste sammanträde. Såsom i lördagens blad omnämnles, öppnade löjtnant v. Koch diskussionen om anslaget till gatuläggningen med åtskilliga anmärkningar mot administrationen för denna vigtiga angelägenhet, framhållande för öfrigt nödvändigheten af att ordna gatuläggningen på ett bättre sätt än det nuvarande samt att med vunnen erfarenhet från andra större städer, såsom Göteborg och Kristiania, söka åvägabringa en billigare anläggningskostnad. Hr v. Kochs sakrika före rag, för hvilket vi i lördagens blad redogjorde åhördes med uppmärksamhet och föranledde en längre dissknssion. Efter hr v. Koch erhöll hr Wistrand ordet samt betygade den förre talaren sin tacksamhet ör den utredning af frågan han lemnat, beklaande att hr v. Kochs erfarenhet under den förflutna tiden ej kommit gatuförvaltningen till godo, men sannolikt skulle man snart få den lyckan. Herr v. koch hade vändt sig med sina anmärkningar mot tredje afdelningen, som fick bära hundhufvudet för allt hvad som skett, men hr Wistrand ansåg en del af de förebråe v. Koch framkastat, ej vara befogade. Ti början hade det begagnade materialet, den tuktade stenen, snart sagdt ansetts säsom ett monopol af den som levererat materialet, och då fråga uppstått att uppmuntra andra att leverera varan, hade detta föranledt den förmenta monopolinnehafvaren att förklara, att han ej ville lemna något, om han ej finge leverera allt. Man hale emellertid ej brytt sig härom, utan fortgått på den beträdda banan, och afdelningens försök att bereda täflan mellan leverantörer af materielet hade krönts med framgång, så att i stället för en, på sista tiden fyra spekulanter uppträdt, och genom att uppmuntra de nykomna samt söka dela jemnt mellan alla, hoppades man se leverantörernas antal ytterligare ökadt. Hvad tillmälet att man gått planlöst tillväga anginge, kunde hr Wistrand icke heller medgifva riktigheten af denna förebråslse, ty utom den af velerbörande ingeniör uppgjorda plan, hade tredje ifdelningens ledamöter företagit en noggrann okuär besigtning å alla de gator — härvid hade man ;j fäst sig vid de mindre, utan mera trafikerade, som tarfvade omläggning, — och enligt bästa öfvertygelse hade afdelningen sedan upptasit dem som befunnit sig i kick. Att det äskade anslaget syntes r en sanning, men tal. bad att få i minnet återföra hurusom man ett föregående år, då ingeniören inkommit med sitt kostnadsförslag på 300.000, först nedprutat detta till 120.000 rdr och sedermera ytterligare till 76.000 rdr. Icke mindre än 240,000 rdr hade således blifvit utstrukna ur detta årsle anslag, och genom att en mängd arbeten dålr fått stå tillbaka, påkallades nu större anslag. Häri låge förklaringen till den höga siffran. Hr1 Wistrand hemstälde slutligen, att stadsfullmäktige, innan frågan om det stora anslaget afgjor-1 des, ville genomgå det detaljerade förslag, som 1l funnes betänkandet bifogadt, öfver de gator, 1 : 1 SA oo mm mo mo a vs Fr of EA en re LI ms ak hvilka ansetts oundgängligen tarfva omläggning. för att derigenom blifva i tillfälle bedöma i hvad mån en nedprutning kunde ske. Hr Hierta anmärkte, att bland det fåtal af stadsfullmäktige, som kommit tillstädes vid de preliminära öfverläggningarne om stadsbudgeten, i hade den åsigt varit förherrskande, avt större l: delen af de föreslagna arbetena voro behöfliga, men man hade äfven trott, att anslaget kunde l i nedprutas något. Jemförelsevis erinrade tal. om : att under den tid för åtskilliga år sedan, då han varit med i gatuförvaltningen, hade denna icke : haft att årligen disponera öfver större summa än 20.000 rdr bko. Naturligtvis hade administrationen också blifvit derefter. men de mest trafikerade gator hade ändå hållits i hjelpligt skick. Sedandess hade ifrågavarande titel blifvit betydligt ökad, och fråga vore nu om anslagets ytter ligare höjande, med med afseende på de närvarande förhållandena hade dervid den frågan blifvit väckt, huruvida man borde för närvarande g öfver den förlidet år beviljade summan, på samma gång den åsigt uttalats, som förut ej tagits i betraktande, nemligen huruvida icke gatuläggningen skulle kunna åstadkommas för mycket billigare pris. Detta ansåg hr Hierta tåla vid en närmare pröfning, och hemställde han derföre, att man skulle stanna vid den samma hr Koch föreslagit, hvilken man öfverlemnade till afdelningen med fullt förtroende till dess goda vilja att dermed göra hvad den kunde. Att ina sig på en närmare granskning af det detaljerade förslaget öfver de gator, som blifvit föreslagna till omläggning, ansåg hr Hierta deremct ej lämpligt. Hr Almgren instämde likaledes med hr Koch. Det vore för hvar och en klart, att den valuta man erhållit icke motsvarade de stora uppoftringar man gjort på gatuläggningen. Hvari felet låge, om det vore ingeniörens, arbetsmetodens eller materielets, kunde han ej säga, men trodde, att det vore nödigt att en gång komma på klar fot dermed, innan man beviljade så betydande summor. som nu påfordrades. Hr Bergström sökte visa, att tredje afdelningen icke gått planlöst tillväga eller lagt armarne i kors som man påstått. Den hade tvärtom lemnat all möda ospard. Dess ledamöter hade sjelfva på stället besigtigat hvarje gata, och dervid funnit att många at dem varit i så uselt skick, att knappast någon småstad hade dem sämre. På ingeniörernas förslag, gående löst på en summa af 300,000 rdr, hade man prutat så mycket man ansett möjligt, men ej kunnat komma längre än till det nu föreslagna beloppet, och man hade ändå stannat i tvekan mellan hvilka gator man skulle välja. Debatterna härom hade pågått ända till midnatt, och till andra bekymmer hade afdelningen blifvit öfverhopad med rapporter från öfverståthållareembetet med klagomål öfver den ena gatan efter den andra. Dessutom tillstundade en större industriel fest, till hvilken man inbjudit främlingar, och hr Bergström ansåg att man äfven för den saken borde uppoffra något. Hr v. Francken fann hrr Hierta och Koch gå väl långt. Sedan afdelningen nedlagt möda och larbete på sitt förslag, funno de för godt att helt llegert föreslå, att detta borde förkastas och ett af dem på höft föreslaget anslag i stället beviljas. Å För sin del ansåg hr v. Francken, att fullmäktige egde i sitt skön att afelå eller förkasta ett af dess I nämnder framställt förslag, men mot ett sådant sätt att gå tillväga som att fullmäktige sade: Ni sär så och så mycket, gör dermed hvad ni kan, kunde han ej annat än opponera sig på det bestämdaste. Hr v. Koch svarade härtill, att han trodde sitt förslag icke yara så legert frafmkastadt, Han hade, såsom han tyckte, temligen noga motiverat sitt anförande och kunde icke undertrycka sin åsigt, att vår gatuläggving fölle sig orimligt dyr, ty då gatuläggning med tuktad sten pr qvadratfot kostade 35 öre i Göteborg samt 272 öre i Kristiania, kostade den i hufvudstaden 77 öre. Hrv. Koch hade vidare anmärkt, avt han ansåg heia förslasloet lida af brist på någon genomtänkt plan, frimker haft till följd att man slösat bort flera tl hundra tusen riksdaler. Frågan vore om man , I skulle fortsätta dermed, eller om man icke ansåg tidpunkten vara lämplig att sögåa una Ka nu I vida icke kostnaderna kunde minskas betydligt. a N : n n