Aftonbladet – 25 augusti 1865, sida 2

voise skulle känt sig förolämpad deraf. ?Jag är inte synnerligt känslig för sådant?, sade han inställsamt. Tala utan fruktan, miss Jameson. För öfrigt är jag inte så gammal, att jag inte ännu kan hemta lärdomar och förbättra mig.4 Ehuru miss Jameson var guvernant och hade varit det öfver tjugo år, var hon dock icke någon klartänkt person. Hon var i stånd att sammanblanda allt möjligt: hon bade ingenting riktigt klart för sig, och minst af allt sina egna bevekelsegrunder. Ehuru trög och slö, leddes hon dock så till vida af ingifvelse och instinkt, som förständet och ef:ertanken icke hade någonting zemensamt med hennes h-ndlingar. Mr Gervoises fråga ledde henne icke på den tanken, att upprepandet af yttranden, som icke vore ämnade att upprepas, hade en temlig stor likhet med förräderi. Miss Jameson såg alldeles icke saken från denna sida. Hon hade endast en obestämd känsla af att hon måste svara och säga sanningen; och bakom dessa tvenne motiv till upprik ighet såg eller önskade hon icke att se ett redje — hennes ovilja mot mrs Scot. Hon olef helt liflig och sa!e med en iver, som af mr Gervoise nyckeln till hennes natur: ?Nåväl, mr Gervoise, efter som ni vill reta sanningen, så måste jag väl säga er len. Mrs Scot visar inte synnerlig respekt sina yttranden.? Berätta mig allt, miss Jameson — jag ål ganska väl vid att höra det. ?Jo, sir, hon sade att ni narrade — jag er er om ursäkt...... ? 4Fortsätt, miss Jameson.? PDen aflidne mr Carnoosie. Mr Gervoise log. Ja, svarade han, det är liksom hon gäer om er, att ni slår Beatrive.?