let för sinnessjuka vid Conradsherg, och med anledning häraf kunde icke slutligt yttrande om honom meddelas. Nu sedan Skog tillfrisknat har målet åter upptagits och höils ransakningen derom i början af denna månad. Skog visade sig vid detta tillfälle djupt nedslagen och ångerfull samt sökte, så vidt man kunde döma af hans beteende, att med allvar erinra sig de närmare omständigheterna som med brottet egde sammanhang. Isin nu aflagda .eräuelse vidhöll Skog, på sätt han förut uppzifvit, att han icke mot Nordell brukat något sald eller om något sådant ens med Lundgren ller Carlsson aftalat, utan :-ade han endast med Lundgren öfverenskommit att kasta snus i ögonen på Nordell för att derigenom underlätta rymingen; dock medgaf Skog, på samma gång han idhöll att han vid ifrågavarande tillfälle icke ns vidrört Nordell, att han icke vidtagit någon åtgärd för att rädda denne eller sökt hindra Lundgren, då denne störtat Nordell i vattnet, hvilken omständighet Skog ville ursäkta dermed att han då icke tänkt på följderna eller faran iör Nordell, utan då endast haft tanke på att undkomma. Och tillade Skog derjemte, för att ännu mera framhålla huru oskyldig han varit till dräpet, att flera gånger under deras flykt oenighet emellan Skog och Lundgren uppstått, emedan Skog förebrått Lundgren att han störtat Nordell i sjön; att Lundgren, derför ätven hotat att döda Skog under yttrande att det ej kunde kosta honom något, då han redan gjort af med en annan? samt att Lundgren af rädsla att Skog skulle skilja sig från honom och Carlsson, tvungit Skog att under de nätter de varit på fri fot ugga emellan Lundgren och Carlsso Sedan deruppå så väl den tillstädesvarande dlmänna åklagaren som Skog hvar för sig förklarat att de ej hade något vidare att anföra, och att de icke heller yrkade det de ofvanbe-örda vittnena skulle ånyo höras, förklarade rådausrätten ransakningen slutad och beslöt att prookoll öfver ransakningen skulle tillställas Svea hofrätt.