Aftonbladet – 24 augusti 1865, sida 2

Mr Gervoise betraktade dem med nyli ken uppmärksamhet. Han var närsynt och kunde icke på detta afstånd skönja Beatrices tårar; men Beatrices mor såg dem och suckade bakom sin mans stol. M. Gervoise vände sig om och gaf henne en förvånad blick, Min söta vän?, sade han i en ton af mild förebråelse, ?sade jag dig inte ait du var trött? Jag är ölvertygad aut du sjelt känner det.? ?Ja-as, svarade mrs Gervoise med en viss tveksamhet; ?men jag skulle bra gerna vilja se Beatrice igen.? sDu får ju se henne i morgon, min vän. Mänvga mödrar ha inte den glädjen aut hvarje dag se sina barn, och jag har smått tänkt på att läta Beatrice uppiostras i Frankrike.? Mrs Gervoise såg förskräckt på sin man. Denre fortfor: Det är min ömhet och omtanke för dig som afhåller mig derifrån. Jag hoppas att du visar att du uppskattar min bevekelsegrund? Mrs Gervoise mumlade någonting om att hon naturligtvis gjorde det. ?Och nu, min söta vån, önskar jag att du går in och lägger dig, och så kan du med detsamma skicka mrs Scot in till mig. Mrs Gervoise gick, och mr Gervoise luede sig tillbaka i sin stol, Top ppte hänterna och tillslöt ögonen till hälften. Han utt strax invid ett af fönstren, och det varma skimret från vestern föll på hans insigte. Det var ett vackert ansigte, med ina, klassiska drog. Hans ljusa, lockios här, höns stora, blå ögon, hans vackra getalt, allt smekte och fägnade ögat. Mr Servoise hade för öfrigt, såsom vi redan veta, ett förnämt och artigt sätt, och likväl rar han i allmänhet mera fruktad än ät