Aftonbladet – 24 augusti 1865, sida 2

den gamla familjevagnen med Carnoosiernas vapen måladt på dörren.4 Då mrs Rogerson afslutade taflan med detta sista lilla penndrag, kom mr Rogerson, eburu visserlizen icke uti vagnen med Carnoosiernas vapen, och steg glad och ber låten in i rummet, med den trägan: sTill hvem skrifver du, min vän?4 Hans hustru svarade leende, att hon skref till Jane, och i det hennes man lutade sig öfver hennes stol, läste han hennes bref. Det roade honom högeligen; han klappade sin hustru på kinden, satte sig ned vid hennes sida och började att tala om aftonens händelser. Det var mycket lyckligt för ossX, anmärkte han. Första gången jag såg det här huset, fettade jag tycke derför. Jag kände mig öfvertygad att detta just var rätta platsen för en läkare, och som du ser, min älskling, äro vi redan på väg att göra en lysande bekantskap. Ser du den der gossens bror är vår värd — han är dock ännu minderårig — och fadern har gift sig med den här unga arftagerskans mor. Mycket rikt folk — riktigt skapade för mig — och så kom det utan att jag sjelf behöfde leta upp det. Intet slags kryperi ä min sida, endast tillit till mina aktningsvärda ansträngningar och skicklighet såsom läkare. 5Jo visst, hviskade hans hustru. 4Jag skall alltid bevara min stolthet och mitt oberoendeX, fortfor doktor Rogerson, hvars ansigte ännu bar endast helt få spår ef denna serldens bekymmer och prölningar; och med din lilla förmögenhet och mina egna få hundra pund hoppas jag kunna slå mig ut utan att behölva söka någon mans ynnest, äfven om han vore en aflan. dets pärer.