Aftonbladet – 24 augusti 1865, sida 2

min bäste Gilbert, kom ihåg, att du int högre kan glädja din far än genom att gör framsteg och bli en nyttig och verksur samhällsmedlem. Gilbert svarade icke. Han såg mycke allvarligt på sin far och på mrs Gervoise hvars längtanstulla ögon hvilade på Bea trice. Barnet har vuxit, sade hon till sin man ?Ja, och hon har vuxit till sig. Kan ske, min vän, att du skulle vilja taga henni i hand. Jag tror att du kan göra det.? Då Beatrice hörde denna nådiga tillå telse, sände hon sin förmyndare ännu 1 harmfull blick, och hakande sig fast vi sin mors klädning, sökte hon leda henne bort men mrs Gervoise var redan alluör vä disciplinerad för att gifva vika, och m Gervoise hade icke väl yttrat en liten viul om att hon vore i behor af hvila, förr är hon sade med nervös ton: Gå och lek, Beatrice.s Beatrice sökte komma med invändningar men hennes förr så svaga och eftergifnt mor var fast och afskedade henne. Gil be.t tog Beatrices hend och ledde henn bort. De gingo icke längre än till en a de fyra fontänerna. Beatrice betraktad det fallande vattnet, kastade derpå sina ar mer kring Gilberts hals och utbrast itårar Tyst! sade hen. Man kan se oss? Det bryr jsg mig inte omX, svarade Beatrice buttert; tCarnoosie är mitt. Gilbert inlät sig icke idispyt med henne men han hade sina egna tankar. Hon hade aldrig känt oket — hon var ävnu oäme och obesegrad; han deremot hade sucka under det, och ehuru tyst och till det yttre lydig, var han dock i sitt inre en rebel — ja, och till och med i högre grad är Beatrice.