Aftonbladet – 24 augusti 1865, sida 2

narne med en högre glöd; gräset der ne: danför lyser som guld, och det varma dags ljuset spelar omkring den mörka Beatrice och den blonde Gilbert, medan de sitta vid foten af det gamla äppelträdet. Plötsligt gör Beatrice ett eprång mot Gilbert, snahb och smidig som en pawther. Ett varnande Beatrice!? håller henne icke tillbaka, och hennes uppförande är i hög grad opassande och olika mot en väl uppfostrad ung dams fina och städade sätt. Gilbert gör endast ett svagt motstånd och vill icke öfva repressalier, hvarför den lilla tyrannen har fria händer att göra hvad hon vill, tilldess en röst yttrar ett vänligt: Nå, barn! som hastigt gör ett slut på den ojemna striden. Beatrice epringer upp och kastar lockarne tillbaka från det blossunde ansigtet; derpå uppger hon ett glädjeskri och kastar sig med ungdomlig förtjusning i sin mors ar mar. Min vän, var lugn, upphetsa dig inte?, sade mr Gervoise oroligt; iag tror du gjorde bäst uti att sätta ned barnet, tilllade han i en öfvertygande ton. Mrs Gervoise lydde genast och satte ned Beatrice, som rynkade sina vackra mörka ögonbryn och såg med utmanande trots och ovilja på sin styffar och förmyndare. ?Kom och ge mig en kyss, lilla Beatrice, sade han med ett inställsamt leende. Jag vill inte! var Beatrices skarpa och osminkade svar. Mr Gervoise hotade henne med fingret; derpå vände han sig om tiil sin son och he!szde vänligt på honom. Du bar ju vuxit upp till en hel karl, min gosce?, sade han och betraktade honom med faderlig stolthet, och studerar flitigt, har jag hört af mr Ray. Kom ihåg,