— En engelsk legationssekreterare i slagsmå med en potateshandlare. En insändare i dan ska Dagbladet berättar och beklagar et våldsamt uppträde, som i lördags egde rum å Strandveien?. Förste sckreteraren vid engelska legationen i Köpenhamn, som till häst återvände från engelska envoyens bo. stad, mötte i Skovshoved en välbekant slags. kämpe, som i egenskap af potateshandlare ofta färdas der. Som denne tyckte att ryt. taren ej höll af vägen, slog han efter ho. nom med piskan, så att den susade förbi engelsmannens öron. På uppfordran af en ung man vände legationssekreteraren sin häst och anhöll på så god danska han för mådde prestera, att få veta sin ancripares namn, men fick blott en skur af skällsord till svar. Diplomaten grep då sin åkande vederdelomans häst i tygeln, men då rusade denne ur vagnen, jagade först den unge mannen, som förmått engelsmarmen att inlåta sig i diskussion med potateshandlaren, på flykten, och började sedan rappa på först diplomatens häst och sedan honom sjelf. Nu ansåg diplomaten casus belli vara r handen, ryckt: piskan från karlen och honom sju för tu. Men då framryckte förstärkning — potateshandlarens vän, som hittills i vagnen intagit en afvaktande hållning, skyndade till, och nu blefvo -— säger berättaren — legationssekreterarens kläder bokstafligen flådda af honom?. Emellertid fick legationssekreteraren snart öfvertaget, fienden flydde, och den förre stod som herre på valpla:sen med sin häst och den eröfrade vagnen, men ock med den eleganta riddiägten alldeles söndertrasad. Förgäfves ;kte han med goda ord och rumdlig betalning förmå någon af de talrika åskådarne att till envoyens villa bringa underrättelse om det passerade. Den flyktande fienden infann sig om en stund, ångerköpt, på slagtet för att underhandia, men segraren vägrade att inlåta så härpå. I en timmas tid höll han vakt vid vagnen, tills omsider en aktad Köpenhamnsborgare, som kom åkande förbi, hemtade envoyn till stället, der denne gjorde sig så noga underrättad som möjligt om den förefallna bataljen.