Aftonbladet – 23 augusti 1865, sida 2

kläda sina känslor i ord. Beatrice älskade räd med en kärlek, som med tiden stegrales nära nog till passion, men hon kunde cke nu säga hvarför. Hon älskade deras ängd, deras majestätiska skapnad, deras ;reda och svala skugga, och hvad hon hört om den höga ålder de kunde uppnå, hade jort ett djupt intryck på henne. Deras änga Jif syntes henne vara en hel evighet. Såsom den resande betraktar Libanons celar, jemnåriga med den vise och mäktige Salomo och det herrliga templet, så beraktade äfven Beatrice dessa ekar, som hade stått hundra år eller mera omkring Carnoosie. Mrs Scot hade berättat henne, att le äldsta af dem hade blifvit planterade ängt innan hennes farfars farfars fur var öud, och i en sträf, docerande ton tillade on : POch de skola fortfara att vara vackra ekar, miss, ännu då ni längesedan blifvit vegrafven i den gamla kyrkan hos de andra Carnoosies.? Beatrice hade lyssnat till henne med häpad, och sedandess hade vördnaden sällat ig till hennes kärlek för skogens konungar och furstar. Vi stå alla i en viss hemlig semenskap med naturen, vi äro alla med ågon fin länk bundna vid den stora modren. dos några består den i oceanens vilda dån, långa, bruna stränder, kantade med den ytande vägens skum, i klippiga kuster och scener, som tala om stormens styrka och aseri. Somliga älska den klära sjön, len täcka strömmen, som flyter fram i sin andbädd, och det larmande vattenfallet. 1os andra åter är det skogen, hemlighetsull och högtidlig, full af otydliga hvisklingar och musikaliska ljud, verlden för de nlda fåglarne och de fria varelser, som inna skydd under dess gröna tak, riket, ler herrliga träd resa sina mäktiga kronor,