Aftonbladet – 22 augusti 1865, sida 3

— Om frivilligheten vid våra skarpskytteföreningar innehållew Eskilstuna Allehanda en väl skrifven uppsats, som vi, med förbigående af några inledningsord, häråtergifva: Det är nu omkring fem år sedan våra skarpskytteföreningar började bildas och deras grundläggare, hvar i sin ort, hade med kiar blick skådat tillbaka på förgångna tider och uppfattade å det närvarandes behof, att framtiden i dessa frivilliga krafter skulle finna ett stöd, och det har lyckats dem, ty en återgång är numera otänkbar. I de föreningar, der en del redan tröttnat, skola nya friska krafter oupphörligt inkomma och man skall ej se rågon minskning i skarpskyttarnes leder, derföre att nyhetens behag eller nöjet lockat några att ingå i föreningarne, ty deras deltagande är vanligen af kort varaktighet och bör äfven vara så kort som möjligt, emedan de iiro till hinder för dem, som med allvar omfattat skarpskytteiden och vilja arbeta för dess utbredning. Nytta och nöje låta så lätt förena sig äfven inom skarpskyttetöreningarnes öfningar, men den förra får ej försummas för det sednare, paktadt man kallas frivillig, och vid de frivilliga öfningarne måste allvar och disciplin ega rum, om ej) det hela skall falla sönder af sig sjelft. Ett ondt, som vidliåder våra skarpskytteföreningar i allmänhet, är att öfningarne ej så allmänt bevistas som de borde, för att desamma skulle hafva den åsyftade nyttan med sig. Vare sig att dessa försummelser härleda sig af likgiltighet eller att medlemmarne hafva tröttnat vid öfningarne, så framlägges likväl alltid frivilligheten såsom skäl för medlemmarnes uteblifvande och ingen af dessa tänker på att deras kamrater, som städse flitigt bivista öfningarne, härigenom nödas längre, än hvad eljest vore behöfligt sysselitta sig med ett och detsamma. Lika upplyftande som det är att se en fri nation frivilligt sammansluta sig för att, utan annan sold än fäderneslandets tacksamhet, väpna sig till fosterlandets tjenst, lika nedstämmande är det för fosterlandsvännen att se det sätt, hvarpå en del tolkar frivilligheten, då de dermed förstå detsamma som att roa sig när det dem behagar och endast då göra det nyttiga, när det låter förena sig med nöje. När sjukdom eller annat laga skäl finnes, då må skarpskytt uteblitva från öfningarne, men eljest borde frivilligheten så godt som endast tillämpas vid inträdet i föreningen, dock icke så, att man ingår i karens leder för att vid alla möjliga tillfällen begagna sin fria vilja, utan så, att hvar och en sätter en heder uti att frivilligt sluta sig till kamraters 1 der, fi. att sedan genom upp ofiring, allvar och kraft i sinom tid kunna bi draga till ett älskadt fosterlands försvar.?