Aftonbladet – 22 augusti 1865, sida 2

sätt att föra sin hals, samma obesvärade välde öfver hvarenda rörelse. Gilbert ena rarare kände än tänkte det, men han kände det mycket lifligt och vände sig just om fö! att jemföra damen öfverraskade den a vördiga ätiline med han vangr med Beatrice, då lidna italienskans att stå och göra maser åt sin stammoder. tcHur kan du vara är säker om att det så styeg, Beatrice? JE) är din stammor. Jag Det bryr jag mig inte om, sade Bea trice, skakade sina fönstret. Skogens våglinie, himlahvalfvet, framk hennes tankar och den en längtansfull bedja och smeka Gi ste lofva att gå och från denna möagiska gjorda klippa; men återlemna nycklarne antydde, att hon vil ockar och gick fram till som aftecknade sig på allade en ny vexling i önskningar. Hon gaf blick och började derpå bert, tilldess han må. hemta några ormbunkar nejd till hennes konst. först skulle de gå och åt mrs Scot. Beatrice e bevara dem i sitt rum, men gaf likväl vika för Gilberts föreställningar, och så gingo de ännu en gång till denna myndiga och höga personlighet. Gilbert frågade henne nu genast hvem som var originalet till porträttet. Salig mr-Carpoosie sade alltid att det var porträttet af ett italienskt fruntimmer, som hade gift sig in i familjen på Maria Stuarts tid. cHon är bra lik Beatricet, sade Gilbert. Ja, verkligen, mr Gilbert; men vi vilja hoppas att likheten inte blir fullständig. eHvarför det? Jo, derför att det der fruntimret inte var synnerligt lyckligt, såsom man kan se på hennes mun — en slycklig mun, efter hvad det synes mig.4 Och hon såg skarpt på Beatrice, som om