— En engelsk domstolsscen. Vid en engelsk domstol fälldes nyligen utslag i en ganska komisk sak. Frågan gällde eganderätten till ett fat vin, som at hafvet blifvit uppkastadt på ku. sten af Yorkshire på godset Holderness egor. Så snart underrättelsen om denna glädjespridan: de gästs ankomst blifvit känd, skyndade trak.tens tulltjenstemän och godsegarens förvaltare dit för att bemäktiga sig rofvet. Vi taga det i konungens namn, sade de förra. — Ingalunda?, svarade förvaltaren, detta vin tillhör ingen annan än godsegaren, på hvars mark det blifvit hittadt. — Det gör ingenting till saken, fatet är märkt och har icke betalt några hamnumgäl. der.? — Det tycks vara madeira.? —Ja, likagodt, hamnumgälderna skulle varit betalda, innan det importerades. — Men det har ju icke blifvit importeiadt i någon hamn; det har ju at sig sjelf kommit till kusten.? — Då de stridande parterna icke kunde bli ense, ville tullbetjenterna fråga sina förmän till råds; under tiden skulle vinet bli liggande i ett tomt skjul nära stranden. Så skedde. Deatas possessor, tänkte förvaltaren och lät så fort som möjligt efter tullnärernas bortgång nedföra vinfatet i sin husbondes källare. Nu tillhör vinet bestämdt oss?, sade betjenterna då de kommo tillbaka, det är undanskaffadt från tullverket utan tillåtelse.? — Hade jag icke skaflat undan vinet, så hade hafvet gjort det vid nästa flod. — Hela Yorkshire kom i rörelse; men ingenstädes kunde man bli ense om hvem fatet egentligen tillhörde. Saken kom inför domstol, men icke heller der kunde man komma öfverens om den kinkiga frågan. Man gick till högre rätt, och der föll slutligen afgörande dom. Det var ett fall, då varor icke behöfde tullverkets tillstånd ull vidare befordring. Enligt lagen skulle vin, som betalar tull, först införas; men då nu vinet icke kunde importera sig sjelft, utan det måste ske af någon person, så kunde inga hamnumgälder betalas af ett fat vin, som genom skeppsbrott blifvit uppkastadt på kusten. Alla egendomsegare vid kusten jublade öfver detta visa utslag. Försvararen af deras rättigheter erhöll vinfatet, och — hvad som gick till måhända tjugo gånger så mycket — betala rättegångskostnaderna.