Aftonbladet – 21 augusti 1865, sida 2

herresäten och landtliga omgifningar, och Carnoosie hade fångat hans hjerta från första stunden han säg det — en gammal röd herrgårdsbyggnad, omgifven af majestätiska träd. Min söta vänX, sade han till sin hustru, sedan tjenarne hade anvisat dem deras rum, Stycker du inte att Carnoosie ärett bra vackert och präktigt ställe? Det är dystert, sade mrs Gervoise med en suck. DPystert! Det är en präktig egendom! Och hvilka taflor som finnas här sedan! Du måste se dem i morgon! Och så träden och vindrufvorna! Min vän, låt mig aldrig mera höra dig kalla det dystert. Mrs Gervoise, som icke var säker om hon ens kunde kalla sin själ sin egen, vågade icke yttra ett ord. Mr Gervoise sträckte ut sig i en stor länstol, ringde på klockan och begärde en flaska gammal Bourgogne — Clos Vougeot, var han så god att meddela den tjenare, som frambar ordern till taffeltäckaren. En flaska af detta dyrbara vin, passande för kejsare och konungar, barg genast upp till honom, jemte ett par glas och en assiette med bisquiter. Mr Gervoise slog uti ett fullt glas åt sig, smuttade låugsamt derpå och tänkte: Jag har nu dragit in i Carnoosie; det är godt och väl! Låt nu bara barnet få lefva och hon måste lefva — och jag bor här i trygghet och ro under allraminst tolf års tid; ja, jog kan så gerna säga för hela lifvet, ty hon gifter sig naturligtvis med Gilbert.4 Det har funnits sådana som kallats visa i sitt slägte — vi veta hvar och när. Mr Gervoise var obestridligen en af dem. —