Aftonbladet – 19 augusti 1865, sida 2

Det besök som Sverges hufvudstad ny ligen haft af en stor rysk eskader har gif vit anledning till hvarjebanda uppenbarelse af det flyktiga lättsinne, hvarmed en mäng personer i alla länder hängifva sig åt ögon lickets intryck. Det har föga förundra oss att finna åtskilliga sådana, som eljes utan all eftertanke föra på tungan jargo nen af det vildaste nationalhat mot Ryss land och allt ryskt, nu vara förtjusta upj öfver öronen ölver den ryska uppvisninger i sin helhet och alla dess detaljer. Vi vet: mycket väl, att ytterligheterna alltid liggs hvarand;a nära, att den som förer ett tom buller med radikala fraser ofta står despo tismen mycket nära och mycket lätt kar bli dess handtlangare, liksom äfven att mång af dem, som väsnas med ett ryss-hat, fö hvars väsen och grund de icke gjort sig någon reda, troligen skulle bli de, som förs och lättast skulle kunna omvändas och rönt inflytandet af den ryska korruptionen. De har icke heller väckt vår förvåning att se en societet af svenska herrar och damer vic en liten badort gifva baler för ryssarne och låta invitera sig till baler hos dem. Vi för. stå mycket väl, huru sjelfva den orimliga form som nationalfördomen antager gör at den så lätt kan slå öfver till någonting i motsatt riktning, isynnerhet hos personer som se och döma ytligt. Man har i fantasien utmålat sig ryssarne samt och synnerligen såsom vilda barbarer. såsom kossacker och kalmucker, och n man så får se ryska officerare, som se hyfnde ut, som tala franska och dansa mazurka väl, så blir man förtjust, är färdig att frater. nisera med dem och förklara dem för mönster af hygglighet, utan att dervid naturligtvis i riogaste mån kunna urskilja hvad som endast är sken och parad och hvad som är verklighet och med glömska deraf, hvad rol dessa herrar kunna spela när de komma med andra order än dem, att visa sig så artiga och förekommande som möjligt, hvad t. ex. Polens söner och döttrar fått röna för ett bemötande afsådana glachandskade ryska kavaljerer, när de stå under kommando af någon Murawieff eller Berg. Det är just det karakteristiska för det ryska väsendet, att det företer en glatt och vacker yta, att det har en ecurcpeisk fernissa, men att, bakom denna, man snart påträffar vildheten och barbariet, uppenbarande sig än i tyrannisk grymhet och råhet, än i de tygellösaste utsväfningar med thy åtföljande lefnadströtthet och fullständigt förakt för alla lifvets sedliga och ideala makter. När Ryssland sträcker ut sin väpnade klo, då ser man lätt hvad det vill, men när det kommer med den lena sammets:assen och de sötaste miner, då kan man också lätt veta, att det vill någonting, och att sådant innebär en inledning, men det är icke alltid lätt att bestämma hvartill. Vi äro de första att gilla, att de fremmande som nu besökt oss, blifvit bemötta med stor höflighet samt med den gästfrihet som man är skyldig fremlingen och som öfverensstämmer med nordbons natur och skaplynne. Men dervid bör det också stanna; hvad som derutöfver går strider not svenska nationens värdighet. Allt som stöter på ett fraterniserande och ett intinare förhållande tjenar till att förvirra besreppen och ingifva Europas politiska verld , nför hvilken ofta afståndet något förstorar vissa saker, alldeles falska föreställningar. Vi tro, att vi icke mycket misstaga oss, om vi uti och bakom hela den storartade yska visiten se en önskan om ett nylt ryskt amiljefördrag med Sverge, i stället för det, hvars illvaro man först upptäckte sedan det exiterat under decennier, som under svenska olkets jubel blef sönderslitet genom den ör tio är sedan ingångna traktaten med restmakterna. Ryssland — hoppas, — att let sätt hvarpå både England och Frankike under sednaste kriget lemnade Dannark i sticket, skall göra det möjligt att åde Danmark och Sverge-Norge i stället ikta sina blickar till Ryssland och, ur höre politisk synpunkt sedt, bli dess vasal er. En sådan allians skulle göra Ryssland ullkomligt lugnt med atseende på alla anrepp mot dess Östersjöländer och mot alla förök till Polens pånyttfödelse. I Köpenhamn tå dess aktier nu mycket godt, hvad hofvet ch de högsta ledande personligheterna angår. en telegraftråd, som skall nedläggas melin Ryssland och Danmark via Bornholm, ch som för allmänna trafiken i det näriaste kan anses obehöflig eller åtminstone cke till sitt gagn motsvarande de stora ostnaderna, torde närmast få betraktas så. om en hofoch familjekabel. Det besök som ristian IX så oförmodadt och nolens volens retog hos konung Carl uti Skåne, torde ckså härflyta af en från Petersburg erhåln vink om vigten af ett dylikt, åtminstone enbart närmande. Alt den lilla ryssväna cliquen i Köpenhamn redan är inne i de nya petersburgska kombinationerna ärker man mycket lätt. En tillfällig korspondent i Köpenhamn meddelar oss med gens post någramärliga upplysningar i etta hänseende, hvilka vi här införa: l Köpenhamn den 16 Aug. Bland den köpenhamnska pressens reaknära organer intager veckobladet Kronen egendomlig plats. Dess redaktör, hr J. M. Grine, var under en lång ärsföljd I ifrig försvarare af frihet och jemnlikhet h uppträdde år 1848 som Danmarks iboeuf i en sådan stil, att han först framllade häpnad, men sedermera löje, hvadan n och hans blad ?Kjöbenhavnsposten? nåt a är efteråt alldeles försvunno från denK mer as — RA me m mL