Aftonbladet – 19 augusti 1865, sida 2

tonårig flicka och en ung man om tjugofem år ansågo sig för de lyckligaste af alla menniskor. Som det var mycket orätt att tänka på den första mannen samma dag som hun hade gift sig med den andra, gjorde mrs Gervoise en förtviflad ansträngning att glömma, och grubblade öfver turu Beatrice skulle taga underrättelsen om hennes giftermål och hvart mr Gervoise hade rest; men äfven denna sista tanke kunde hon icke fasthålla: hennes minne återspeglade den lilla kyrkan i Skottland, der hon bade blifvit v:gd med glada vänn.r omkring henne, och hon kunde icke låta bli att jemföra denna lifhga och glada ceremo-i med morgonens mörka, hem liga verk. ?Jag borde haft bättre förstånd?, nkte hon, förtörnad på sig sjelf; ?hvarför skulle jag vara rädd för mitt eget barn? Jag borde ha låtit viga mig helt öppet, utan att göra någon hemlighet deraf.? Men hon bevarade likväl hemlig eten, och ehurn dagen förflöt och aftonen inbröt, berättade hon d.n icke för Beatrice, som hade stigit upp för att äta middag, men strax lerpå bedt att få gå till sängs igen, emelan hon kände sig trött. Hon låg i en djup sömn, och hennes mor satt vid henres sida och tänkte äter på hvad det var för en tråsig bröllopsdag, då hon plötsligt hörde mr ervoises röst nere i trappan. Hon lyssnade; a, det var verkligen han, och han frågade utter Gilbert. Mrs Gervoise gick ned, temigen förvirrad och öfverraskad, emedan han ade sagt att han skulle bli borta en vecka, ch träffade sin man i kabinettet. der han rod leende och vänlig som ulltid. ?Du är förvånad?, sade han med sin milda öst, ?och det är jug också — men jag hade nte kommit synnerligt långt härifrån, förr n jag blef tvungen att vända om, och så r Jag nu tillbaka hos dig, min vän. Var