Aftonbladet – 19 augusti 1865, sida 2

?Det var mycket förnuftigt, min vän Det är en mycket öfverlägsen person, dei miss Jameson. Det ska säkert glädja dig at höra, att jag antagit henne till guvernan åt Beatrice. Beatrice behöfver en guver nant, och miss Jameson blir särdeles pas sande.? Utan att fråga mig till råds! sade mr: Gordon med gnistrande ögon. Min söta vän, är jag då inte flickans förmyndare? Han talade med retsamt lugn. Men har var verkligen Beatrices förmyndare, och mrs Gordon var nog förståndig att icke fort sätta detta ämne, på hvilket middagen gjord: ett slut. Nu var det så att mr Gervoise var mycket kinkig i fråga om sin middag. Han tyckte om ett godt bord, och han hede ännu icke blifvit så angliserad att han tyckte om rått kött med sallat. Det här duger inte att äta, sade han och sköt bort tallricken. ?Det måste bli en förändring. Jag vet att en viss monsieur Panel för ögonblicket inte har någon plats. Han är en mästare i sitt tack; jug tror nog att jag kan få honom. En kock! sade mrs Gordon, Ja, min vän, hvarför inte?? En kock! En guvernant med ått; pund om året! Var då mr Gervoise rik, rikare än hon hade trott? Mrs Gordon var icke sniken, men denna aning gjorde hennes sinne betydligt mera vekt. Om mr Gervoise verkligen var så rik, så var hans kärlek till henne, fattig som han visste att hon var, obestridligen ädel och oegennyttig. Hon glömde miss Jameson och hade endast den tanken och känslan, att det dock var bra angenämt att vara en rik och god mans hustru.