Aftonbladet – 18 augusti 1865, sida 3

Eensul Fenger och kongl. styrelsen för statens jJernvägsbyggnader. Det mellan nände parter pågående expropriationsmål har ådragit sig mycken uppmärksamhet, sedan hr Fenger fått sina anspråk underkända uti så väl Stockholms rådhusrätt, som kongl. Svea hofrätt, på grund deraf att återstoden af hans vid Peder Myndes backe belägna egendom ansågs icke vara för honom onyttig. Sedan Aftonbladet för några år sedan gjorde skarpa anmärkningar mot några jordegare, hvilka underkastats expropriation för afstående af mark dels till Stockholms befästningar dels till jernvägen, har jernvägsstyrelsen haft allmänheten på sin sida, och det har hört till god ton sedermera, att såsom enskild egare till egendom vara gentil? emot jernvägsstyrelsen, då denna behagade vara så god atttaga jord eller egendom i besittning. Undertecknad saknar så kallad lagklokhet, något som, ifall man finge tro på rättvisan af rådhusrättens och hofrättens dom, måtte understundom vara något helt annat än det allmänna sunda förnuftets uppfattning af rätt och orätt, och kan derföre ej fatta huru något annat medel varit möjligt för jernvägsbyggnadsstyrelsen, att fö må hr Fenger och hans hyresgäster att flytta ur huset medan byggnadsarbele under detsamma pågick, än en stämning för expropriation och i sammanhang med denna öfverståthållareembetets vräkningsresolution — allt såvida icke hr Fenger af puraste gentilless vid styrelsens första tillsägelse flyttat ur sitt egande hus. Det torde för män af facket vara enkelt nog att besvara, Var Fengerska huset ber boeligt sedan gatan utanför ver bortrifven och sprängningen af tunneln under detsamma pågick? Om denna fråga, hvilket man får antaga, besvaras med nej, så är ju tydligt att hela egendomen var behöflig för jernvägens räkning och att styrelsen, för att få dispositionsrätt öfver egendomen, måste expropriera densamma, isynnerhet som 25 kap. byggningabalken ej talar om minsta rätt till intrång annat än då fråga är om elektriska telegraftrådars utläggande. Knappast kunde väl de, som stiftat expropriationslagen af den 27 Nov. 1845, tro, att dess 14 skulle tydas säsom nu skett. Jernvägsstyrelsen lånar hr Fengers egendom, tager bort hans källare, och låter bantåg rulla dag och natt under huset. Hr Fenger besvärar sig och vill att jernvägsstyrelsen skall taga huset lika väl som den tagit källrarne. Jernvägsstyrelsen bestrider på grund af ofvannämnde 14 att ett hus utan källare på något sätt kan anses vara onyttigt, isynnerhet i Stockholm, der man kan köpa så väl sin mat, sin ved, sitt dryckesförråd m. m. för dagen och derför alldeles icke är i behaf af några upplagsplatser. Hr Fenoger förklarar ytterligare, att han icke kan erhålla några hyresgäster, ty folk som betala sin hyra önska nattro. Jernvägsstyrelsen bestrider ytterligare och säger: Huset är icke onyttigt för hr Fenger, ty han kan be der sjelf, och har då dep fördelen att icke bli trångbodd?, o, s, v. Vi tycka just huru präktigt det skulle bli om jernvägsstyrelsens rätt att gå tillväga skulle i det enskilda lifvet allmänneligena praktiseras. T. ex. A. lånar af B. en paletå, men finner att der,.gr något för läng åt honom, hvarför ban klipper af den ett stycke. B. stämmer A. och begär att han skall betala rocken. Kommer aldrig i fråga, svarar ÅA. och bevisar inför domstolen. att