Aftonbladet – 18 augusti 1865, sida 2

miss Jameson till guvernant för vår älskade Beatrice, hvad skulle inte det vara för en lycka!? Om miss Jameson ieke hade sett så gammal och aftärd ut, skulle mrs Gordons vaknande svartsjuka alldeles öfverväldigat henne, då hon hörde sin blifvande man yttra sådana ord. Äfven nu tyckte hon attdetvar bra enfaldigt af honom att tala så till en utsliten guvernant, som han icke kände; och att vilja göra henne till Beatrices guvernant var mer än orimligt — det var grymt mot stackars Ellinor, som kunde vara nog enfaldig att tro honom. Ifrig att göra ett slut på alla dylika orimligheter och att få veta hvarför miss Jameson, som icke hade besökt henne på så många år, nu hade sökt reda på henne, sade mrs Gordon temligen skarpt: Ellinor, hvad är det du har att ecäga mig? Ty jag är säker om att du har någonting att säga mig.? PMin vän!? sade mr Gervoise förebrående. ?Jag säger er, mr Gervoise, att Ellinor har någonting att säga mig — jag ser det på hennes angsigte.? a ?Gör du det? — Låt mig då också se et.? Och mr Gervoise, hvars stol. redan stod temligen nära miss Jamesons, ryckte den ännu närmare och såg henne rakt i ögonen. Och som dessa ögon äpnu voro ganska vackra, blef mrs Gordon alldeles röd i ansigtet. Miss Jameson sänkte sina ögonlock, stirrade i elden och tycktes vara alldeles förvirrad. Jag har ingenting särskildt att säga, sade hon slutligen. ?Jogenting2 upprepade mrs fordon misstroget. Miss Jameson tycktes vara i den yttersta förlägenhet. Hon kastade en osäker blick på mr Gervoise, som satt och räknade på finrarne. ?Sada jag åtti pund om året, miss Jamegen? frågade han plötsligt. Ja, så vidt jar erinrar mig.