Aftonbladet – 17 augusti 1865, sida 2

en stor och rymlig länstol, för hvilken de hade fattat sturt behag, af det förträffliga skälet att den rymde d m båda. Gilbert tog först plats, så kraflade Beatrice sig upp, och om stolen var tillräckligt vid, hvarför kunde hon icke sitta eller trampa på Gilhert. I denna stol uppfördes små kärleksscener och stundom äfven bataljer. Bataljerna kommo vanligen först och så följde kärleksscenerna, I båda spelade Beatrice hufvudrollen. Hon var häftig, men hon var äfven öm: och då hon hade ryckt alltför energiskt i sin unge riddares blonda, fladdrande lockar, var hon genast färdig att gifva ersättning derför i en omfamning och en kyss. Mrs Gordon undrade ibland på att mr Gervoise lät sin äldste son gå hemma och leka och roa sig med Beatrice; men denne svarade, att hans hufvudsyfte var art låta Gilbert lära sig engelska, och att detta icke kunde ske på ett angenämare och lättare sätt än genom att låta honom njuta af hennes dotters sällskap; mrs Gordon var tillfredsställd, och i sin fruktan att misshaga sin byresgäst lät hon bli att skicka Beatrice i skoia. Länstolen i det lilla kabinettet var sålunda sällan tom, då det regnade och icke var sådant väder att man kunde vara ute. Mr Gervoise var mycket hemma och höll mrs Gordon sällskap största delen af dagen inne i salen. Hon blef van dervid, och dä det hände sig sä att han mäste lemna henne, saknade hon honom mycket. En dyster och räkig eftermiddag saknade hon aonom cvanigt mycket. Han bade varit ute -edan morsonen ; dagen var gången, och han var änmu 1cke hemkommen. Ea sädan dag det också var! Det ena ögonblicket regnade det, let andra ögonblicket snöade det! Hvad unde det vara som höll honom ute gå länge?