Aftonbladet – 16 augusti 1865, sida 2

att det föll ett tätt duggregn, förr än ett stort paraply hölls öfver hennes hatt, medan en artig s ämma sade: Vill ni inte begagna det här. mrs Scot?4 Mrs Scot vände sig om. Det var mr Gervoise som talade, och det var mr Gervoises sidenpargply som skyddade henne mot regnet. De betraktade hvarandra forskande, skarpt och misstänksamt; derpå log mr Gervoise och sade: Skola vi gå framåt gatan, mrs Scot? Jag berötvar er ert paraply, sir.4 Åh, det gör ingenting. Föröfrigt måtte ni väl inte vilja att jag lemnar ett frunimmer i sticket, eller h: r?7 Nu hände det sig så, att ehuru mrs Scot serna hede atsagt sig mr Gervoises sällskap, kunde hon dock icke afslå det, utan att visa sig otrogen. hvarje qvinlig instinkt, emedan hon hade på sig en: alldeles ny hatt; de gingo derför vid hvarendras sida ramåt gatan. Jag har en stark misstanke, mrs Scot, sade mr Gervoise, Satt vi begge varit i samma ärende. Jag önskade att få ännu ett samtal med stackars mrs Grant, och jag ror att ni har varit hos henne. Ja, det har jag, svarade mrs Scot. Det skulle varit onyttigt och mindre rådigt att förneka detta faktum. SNå, mrs Scot, fortfor mr Gervoise förroligt, hvad tänker ni om den stackars vinnan? Ah, det är högst obetydligt, mr Gervoise. Ah, verkligen ! fv -Mr Gervoise såg så tankfull ut, som om: nra Scot hade kommit fråm med ett mycet djupsinnigt svar, sombehöfde närmare fvervägas. Derpå började hän åter: Såg ni-hennes man?? SHvilkenders menar nj?f