visat till henne, öppnade hon porten och ick. 8 Hon hade knappast gått tio steg förr är hon mötte en vacker ung man med en hoj verktyg 1 en påse. Det mäste vara mannen, tänkte mr Scot, och stannade, i afsigt att utforskt honom. SAr ni Thomas Grant?4 frågade hon. Ja, det är jag, svarade han muntert. Alla dörrarne i vårt hus behöfva repa reras — kan ni laga dem? Det skulle jag tro att jag kan, svarade han, leende åt frågan. Mrs Scot ref ett blad ur sin plånbok, på hvilket hennes adress var skrifven, och lem. nade honom det. Kan ni komma nästa tor dag klockar åtta 24 frågade hon. Nej, det låter sig inte göra; skulle ni inte kun a vänta till fredagen? Åhjo, det kan gå an... Ni har barn, inte sannt?s Endast ett litet lindebarn, min fru. teHvems är då den lilla gossen, som jeg såg derinne? Min hustrus med hennes första man. 4Det är en liten vacker gosseX, sade mrs Scot såsom en förklaring ar frågan. cJa men, är han så. Och liknar er, gör han också. Den unge mannen log godlynt. Glöm inte fredagen, sade mrs Scot och vaf honom en pick till afsked. Mrs Scot hade kommit Baywater-vägen, men-gick hem:genom Ketisingioa.: Då.hon kom till Campden Hill, stannhde hon ett ögonblick. Der funnos den tiden endast några få hus, och på den plats der mrs Scor stod var det alldeles öde. Hon var så förHupatl i sing tanker, att hon fcke märkte