Aftonbladet – 16 augusti 1865, sida 2

Mrs Scot log. Hon värderade berömmet. cOch det vore så behagligt, fortfor mr Gervoise, om vi hade samma syftemål i sigte — vi vilja ju ändå vända allt till det bästa. Jag hemställer till er, mrs Scot, böra de der Grants komina i fråga? Jag känner inte de der Gordons, sir. Då skall ni få veta hela deras historia, mrs Seot. Mr Gordon är en hygglig och treflig karl, och han skulle sätta högt värde å er. cUnga personer tycka inte om gamla ansigten, sir.4 Skall jag sätta mitt ord i pant, mrs Scot? sOm mr Gordon ville ge mig ett skrittligt löfte. Min bästa mrs Scot, antag att ni tapade det och att mr Carnoosie hittade det. lej, nej ni måste tro på mitt ord, eller... Här gjorde mr Gervoise en paus för att taga af sig hatten för en elegant dam, som långsamt äkte förbi och med ett törbindligt leende besvarade hans artiga helsning. Det var endast en obetydlighet, men den tyngde dock i vågskålen och gjorde mrs Scot villrådig. Mr Gervoise höll paraplyet öfver hennes hatt med den ena handen och med den andra tog han hatten af sitt vackra hufvud för att helsa på damen, och satte på sådant sätt hushällerskan på Carnoogie 1 förbindelse med damen i ekipaget. Det var endast en småsak, men den öfverensstämde med hela hans uppförande. Mr Gervoise hade ett fint sätt, ett förnämt skick, som var oskiljaktigt från hans ståtliga persönlighet och som visadeg alla fruntimmer utan undantag. Mot karlarne var hån för ingen del så frikostig, och hav var oneklien mycket artigare mot mrs Scöt än mot hennes herre. Hur bårdt och förtorkedt