Aftonbladet – 15 augusti 1865, sida 2

— Skeppsbrott. Barkskeppet Sveas befälhafvare kapten Appelbom har, angående fartvgets strandning, inför myndigheterna i Hamburg lemnat följande berättelse: Vid den svåra stormen, tisdagen den 1 Augusti, hade jag den olyckan att, medan mitt skepp, destineradt från Hamburg till Göteborg i barlast, låg för ankar på Cuxhavens redd, båda ankarkettingarne sprungo. Vi råkade genast i drift, och för att rädda lif och skepp satte vi till segel, hvilka emellertid, ehuru 1 mycket godt stånd och refvade, rycktes lösa och bortfördes af stormen. Vi försökte att styra mot rivieret. men då skeppet nu hade för litet segel och vinden (VSV.) var ir konträr, råkade vi vid Krotzsand på grund. Skeppet blef läck och kantrade. Då denna katastrof var att förutse, hissade vi redan förut nödflagg, men trots detta lät ingen räddningsbåt från Cuxhaven se sig, ehuru vi ej lågo på lö afstånd derifrån än 2 engelska mil. Vi rädda oss i våra egna båtar, hvilket först iyckades efter många fafänga försök och med stor möda, alldenstund båtarne flera gånger fylldes med vatten. Då jag sednare jemte min styrman åter begaf mig ombord för att rädda hvad som var möjligt att rädda, funno vi skeppet besatt af omkring 100 holsteinska fiska som hindrade oss att taga vår egendom och ar hwvilka vi formligen jagades derifrån. På min fråga, hvart de ville föra mina saker, svarade de: Det veta vi sjelfva och det angår er icke?. Sedandess har jag ej hört något om skeppets tillhörigheter. Bu