Aftonbladet – 15 augusti 1865, sida 2

kars gamle man! Det var verkligen en lefvande död att sitta i det förfallna huset i Landon och grubbla öfver hvem som skulle ärfva Carnoosie. Tänrker ni gå?? frågade han, då han såg mr Gervoise draga klockan upp ur västfickan. Ja, jag måste nu lemna er. Jag har några atlärer att uträtta i City. Ar detnågot mera som jag kan göra för er? Nej, tack — jag måste tänka litet på den här saken. Han sträckte härvid sin magra, kalla hand åt mr Gervoise, som tryckte den mildt och vänligt och derpå aflägsnade sig. Denna gång var mrs Scot icke i yttre rummet. Mr Gervoise sökte henne i salongen, men hon var icke heller der. På nedra botten fanns ingen mer än John, och med honom brydde sig icke mr Gervoise om att tala. Mrs Scot håller sig undan i dag, tänkte mr Gervoise, det är inte goda tecken. Det kan nog hända att mrs Scot höll sig undan. I alla händelser satt hon två trappor upp i ett omöbleradt rum, och då hon hörde porten stängas, såg hon ut genom fönstret. Det var mr Gervoise, som gick framåt gatan; kusten var således klar. Mrs Scot stängde till fönstret och gick ned till sin herre. Han längtade efter henne — han längtade alltid efter henne, så snart någon hade lemnat honom. Misstroende och svaghet kämpade i mr Carnoosies själ. Svagheten fick honom att sluta sig till kraften, hvarhelst han fann den, och misstroendet kom honom att frukta sin egen eftergifvenhet. Derför var han alltid så obeslutsam, cke så mycket derför att han ej kunde hålla sina tankar fästade på ett töremäl, utan emedan han var medveten af att han lät inverka på sig af den som kom honom nära. Mr Gervoise var derför knappast