Aftonbladet – 15 augusti 1865, sida 2

Grant, till yrket timmerman. Det är ett litet barn, och det ett vackert barn ändå! Mr Carnoosie höjde båda händerna i för. tviflan. Arma Carnoosie! utbrast ban, skall då detta bli ditt öde? Men det skall det inte — det får inte ske! Nej, Josephs barn ska inte föra en sådan familj med sig tll Carnoosie. Nej, då vore Mortimer snarare att föredraga, sade mr Gervoise lugnt. Mortimer! Den radikalen — den tidningsskrifvaren! Nej, aldrig!4 Förbittringen framkallade rodnaden på den gamle mannens bleka kinder. Mr Gervoise, som noga observerade honom bakom sina glasigon, yttrade icke ett ord. Jag har aldriv kunnat tåla Gordon4, började mr Carnoosie åter, men det måste likväl bli Gordon. Han är en gentleman och inte någon radikal. Ni säger att han har gossar, mr Gervoise?4 Så vidt jag vet har han tre söner. Jag vill hoppas att han mätte få behålla dem, sade den gamle mannen med en djup suck. Det värsta är, att han för närvarande inte är i staden, anmärkte mr Gervoise. cHvem har väl sagt att jag önskade se honom? frågade mr Carnoosie vresigt. Tror ni att jag önskar se min arfving stryka omkring mig, säga mig artigheter och under tiden fundera huru länge den fördömda gubben ännu tänker lefva? Min bästa sirt, invände mr Gervoise, tmenniskonaturen är inte så förderfvad. Jag får säga er, mr Gervoise, att ni är alldeles för godtrogen, och jag tviflar verk: ligen på att jag handlar klokt uti att välja er till utredningsman af mitt bo. Nikänner inte verlden; sir, och framför allt känner ni