Aftonbladet – 14 augusti 1865, sida 3

tilltala ögat och det som är af verklig vigt för ett lands slöjdflit och industrielia verksamhet i stort: man kan inlåta sig på ett detaljeradt bedömande af de särskilda utställningsafdelningarne och på jemförelser mellan olika tillverkningar af samma slag; och man kan slutligen, bland annat, finna anledning till skämtsamma utkast, sådana j som dem den genialiske Erik Bögh lemnat och af hvilka Aftonbladets läsare redan sett: en profbit. Man kunde göra det ena eller ! det andra och man kunde tilläfventyrs göra l( alltsammans, om man förmådde; men om de ! omdömen, som komme att sålunda fällas, ! skulle vara grundade på verklig sakkunskap, skulle det förutsätta samlade på en hand j. alla de insigter i industriens särskilda gre-l: nar, som på sin höjd kunna förutsättas beintliga hos samtliga herrar prisdomare, och man skulle i alla fall 1å afstä från allt an-. språk på ofelbarhet, att döma af de yttranden rörande de utsedda prisdomraråes utlå-l: tanden, som man kunnat få höra af en och: in san fackman, som legat eler trott sig liega djupare i någon viss tillverknings hemligheter än till och med herrar prisdomare. Jag anhåller att få afstå från genomförandet af något visst system mcd afseende på Malmönutställningens bedömande, och att helt enkelt få omförmäla nägra iakttagelser och betrukieiser, till hvilka mina vandrinsar i utställningslokalerna gifvit anledning. Först säledes några ord om anordninoarne i allmänhet. Jag har förut nämnt vågot om lokalernas beskaffenhet och förutI sätter detta såsom kändt ef läsaren. Hvad uppställningen beträftar, lider det icke näpot tvilvel, att enskilda utställare kunnat liuna sig mer eller mindre gynhade med afseende på plats, belysning o. s. v., och äfven den opartiske betraktaren kunde finna auledning beklaga att ett eller annat föremål icke tyckes ha erbållit en så lämplig plats som önskligt hade varit; men i allmänhet taget pjorde anordningarne ett godt intryck. Anblicken af det hela va behaglig, de särskilda afdelningarne och töremälen voro lätt tillgängliga och åskådarne kunde obesväradt kringvandrai lokalerna. Alltsanimans bar vittne om enhet och kraft i ledningen och gör de män heder, som dermed haft befattning. Det misstrg man, ef:er min åsigt, begått med afseende å inträdesafgifternas belopp, har jag redan i föregående bref anmärkt. Ea omständighet af vigt att ihågkomma vid utställningens beskådande och bedömande är, ett den icke kan betrakias såsom en svensk wwtällning; den är ganska afgjordt en skandinavisk, och man får ständivt genom att rädträga katalogen eller de ariiklarne vidfogade skyltarne söka göra sig reda för från hvilket land de utställda artiklarne härröra. Detta är naturligtvis af ganska stort intresse med afseende på de jemtörelser, som man blir i tillfälle att göra mellan de särskilda industrigrenarnes ståndpunkt i de olika länderna; men det medförer i viss mån en olägenhet för den svenska afdelningen af utställningen. Huru intressant och rikhaltig denna än i vissa delar måste anses vara, framgår likväl af en tagen närmare kännedom derom, att åtskilliga svenska industrigrenar äro blott obetydligt representerade, och att utställningen säledes i sjelfva verket icke får betraktas såsom någon tillförlitlig mätare på den svenska industriens nuvarande ständpunkt, vare sig att man betraktar densamma i sin helhet i och för sig, eller om man vill med afseende ä särskilda industrigrenar anställa jemi med hvad t. ex. Danmark i desamma har att vid utställningen uppvisa. Sålunda är en af vårt lands vigtigaste näringsgrenar, jernförädlingen, jemlörelsevis ganska obetydligt representerad, huiv dsakligen blott af åtskilliga gjuterier. tskilliga af våra maskinfabrikanter hafva visserligen på landtbruksutställningen visat profver af sina tillverkningar, men af våra större jernverk finner man för öfrigt blott ett par hafva till utställningen lemnat profver på sina tillverkningar, och finsmidet äter re presenteras hlott af en enda firma i Malmö, medan Eskilstura alldeles saknas på utställningen. Atskilliga industrigrenar, sörnämligst haudtverkerierua, hafva från det närbelägna Köpenhamn fått talrika representanter, medan det är hufvudsakligen Malmö och nägra andra mer närbelägna landsortsstäder, som irän svensk sida frädt inom skrankorna, under det att produkter från hufvudstudens stora verkstäder i allmänhet sökas förgäves. Härigenom hafva danskerne på vissa områden, t. ex. i möbelfacket, vunnit ett afgjordt öfvertag, som måhända under andra omständigheter kunnat med mer eller mindre framgång gjorts dem striligt. Rättvisan fordrar hkväl det erkännande, att de industriidkare i Malmö och Göteborg, som i nyssnämnda ardelning sökt häfda den svenska slöjdskickhghetens anseende, förtjena allt erkönnande för den smak och omsorg, som finnas nedlagda åar dem utställda arbeten. Det är att förmoda, att nästa års utställning i Stockholm skall fullständigare åskådliggöra vår industris ståndpunkt på alla områden än som kunnat vara förhållandet på denna, i alla fall mera lokala, utställning. För dem, som fästa sig mera uteslutande vid praktarbeten, som förevisas, än vid det, som dock är långt vigtigare, nemligen beskaffenheten och priset på de stora allmänna förbrokningsartiklarne, är det icke heller utan sin betydelse, att lägga märke till en omständighet, som står i samband med åtskilligt at det präktigaste, som de danska utställarne sändt till Malmö, En del t. ex. af de magnifika möblerna och silfverpjeserna äro nemligen icke några sådana lörbrukningsartiklar, som det synnerligen oita ifrågakommer, allra minst i vårt land, att de för enskild räkning tillverkas eller beställas. De äro framkallade på en konstlad väg, som man synes stå i begrepp att äfven här i Jandet beträda, men om hvars gagnelighet för industrien i stort meningarne kunna vara ganska delade, om det än är alldeles obestridligt att man på detta sätt kan åstadkomma artiklar, som glänsa på utställningar. Detta är just förhällandet med åtekilliga af den dan-ka afdelningens förnämsta prydnader, som äro utförda för Bortlottningen af konstoch