Aftonbladet – 14 augusti 1865, sida 2

jag fått er adress, är alltför god och förständig att vilja antasta er för den här sakens skull. Och hvad rättighet har han att antasta mig?4 ropade den unga qvinnan, som nu fattade eld. Jag gifte mig med en herreman, och jag har fått dyrt plikta derför. Jag öfvergafs medan jag gick med ett litet spädt barn på armen, och om inte min nuvarande man hade varit, skulle både barnet och jag svultit ihjäl. Hvad har väl mr Carnooise gjort för mig, att han nu skulle komma och antasta mig? Jag fruktar att han har rättighet dertills, sade mr Gervoise lugnt; men jag tror inte att han vill göra det. Får jag fråga om er närvarande mans namn ?4 Han heter Grant, sir. Jag skäms inte för det. Thomas Grant, timmermån — och en bättre man har aldrig funnits. Han är så kär i mina barn som om de vore hans egna. Högst rörande, det måtte jag säga; och när allt kommer omkring, torde det inte vara så farligt. Den orätta kan dö, och så vidare. Skall jag komma igen, ifall jag får mera bestämda underrättelser? — ty han kan möjligen vara död nu, förstår ni. Den unga qvinnan såg förskräckt ut, men kastade sedan en misstänksam blick på sin gäst. ; Jag vill inte veta någonting, sir4, sade hon; han lemnade mig helt och hållet på bar backe, och han är död enligt alla underrättelser jag fått, och jag tror honom vara dö? tills jag bestämdt fär veta att han lefver; och jag är en annan mans:hustru... sUrsäktat, inföll mr Gervoise, ni är ingen annan mans hustru, såframt inte er man var död då ni gifte er med mr Grant.s (Forts. följer.)