Aftonbladet – 14 augusti 1865, sida 2

Det vore väl bäst att min man finge göra det, då han kommer hem. sDå han kommer hem? — menar ni kan ske att han har kommit tillbaka från Australien 2 Hvarje bloddroppa tycktes lemna den unga yvinnans kmder. Han är död, sirK, stammade hon slutligen. Död! Och hur länge har han varit död, om jag lår fråga? eTvå år, sir.X 4Jag hade underrättelser från honom för sex månader sedan. Bestörtning och förtviflan röjde sig i den stackars unga varelsens ansigte. Ni vill väl inte säga att ni är omgift?4 utbrast mr Gervoise, Iiksom om denna tanke plötsligt hade fallit honom in. För Guds skull gör mig inte olycklig! bad hon. Jag trodde verkligen att han var död — det kan jag bedyra er! Min stackars unga vänt, sade mr Gervoise mildt, jag har icke den ringaste önskan att göra er olycklig; det enda är att jag, sedan jag haft ett förskräckligt besvär att uppleta er bostad, märker att jag inte kan betala de der penningarne till er. Med dessa ord stoppade mr Gervoise sin börs tillbaka i fickan. Men hvad skall jag göra, sir?4 frågade den unga qvinnan med ett alldeles förbrylladt utseende. Hvad skall jag göra ?Ja, det är verkligen en obehaglig historia, svarade mr Gervoise. De der guldminorna äro tingestar, som man aldrig kan ita på. De taga och sluka upp folk och yehålla dem antingen för alltid eller återvifva dem på olämplig tid. Det är verkigen en högst obehaglig historia, och jag toppas att mr Carnaoosie, genom hvilken