Aftonbladet – 12 augusti 1865, sida 2

voise helt gladt och lifligt, ?det är tid nog till det.? Ja, det är tid, men inte mer än som be-. höfs.7 ?Vi skola aldrig komma öfverens i den -ågan?, sade mr Gervoise, fortfarande helt muntert, aldrig, min bäste sir. Mr Carnoosie såg honom rakt i ögonen. Denne gamle mans anvsigte var blekt och sjukligt, men det var äfven ett ansigte, der misstroende stod skrifvet — den svages misstroende. Mr Gervoise, sade han i en temligen butter ton, jag skulle önska att ni inte ville tala så der — ni tror ändå sjelf inte ett enda ord deraf. Mr Gervoise skrattade hjertligt. Bra ! sade han; ?mycket bra!? För Guds skull, utbrast den gamle mannen helt förskräcst, ?skratta då inte!? Mr Gervoise blef ögonblickligen förstummad, och en lång paus uppstod. Hvilka dystra och otrefliga rum !? tänkte mr Gervoise, i det han såg sig omkring; och ett fattigt hus till på köpet — inte en enda hygglig tafla. Jag förmodar likväl att det lackerade skåpet är något värdt; man skulle kunna tvätta och fernissa upp det. ?Ja, sade nu mr Carnoosie, ?jag kom in till staden för att sätta upp mitt testamente, och som ni har gått in på att bli zod man... Ursäkta att jag afbryter er?, sade mr Tervoise, ?men ni vet på hvilka vilkor jag sått in på att bli god man. Intet legat, nte någon minnesskänk — kort sagdt, allleles ingenting.? Jag har en diamantring 7? Om get också vore sjelfva Kooh-i-noor, kulle fäg ändå inte ta emot den.? ?Nåpr, som ni sjelf vill. Men som jag