Aftonbladet – 12 augusti 1865, sida 2

Article Image
bägare af onyx. — Boskapspesten i England. De engelska tidningarne meddela härom följande: Sjukdomen är utomordentligt smittosam och slutar hastigt med döden, utan att det hittills lyckats attlinna något botemedel mot densamma, hvarföre man föredrager att nedslagta hela kreaturslaster, så snart den visat sig hafva angripit ett enda djur. Sjukdomen, som benämnes med det osystematiska namnet the cattle plague? och möjligen är beslägtad med den murzena, som anställt så stora förödelser i Österrike, Ryssland och Polen, beskrifves såsom en katarralåkomma, som framkallar en egendomlig förgiftning af blodet, och detta giftämne arbetar sig då ut genom alla slemhinnor, till dess djurets funktioner afstanna och döden följer. Smittan, som isynnerhet öfverföres genom stallkrubbor, drickeskar, 0. s. v. kan vara intill 10 dagar tills den utvecklar sig. Så snart sjukdomen visar sig, hvilket dels kan ske iandedrägtsoch dels i matsmältningsorganerne, upphör djuret att äta, ofta äfven att dricka; det råmar icke utan står med nedlutadt hufvud och bakåtkastade öron, kan icke gå utan att vackla och låter blott med svårighet drifva sig från sin plats. Huden blifver fläckvis het isynnerhet mellan bakbenen, hvarest gerna inträder en utsvettning, som efterföljes af sprickor och sår. Håret reser sig, mest på halsen, bogarne och ryggen. Sjelfva benen äro kalla och när sjukdomen längre framskridit förbytes äfven kroppens onaturliga värme till stark köld, isynnerhet längs ryggraden. Tårar flyta från ögat, som är rödsprängdt och uttrycker lidande, och redan tidigt utgjuter sig genom näsan en vattenaktig vätska. Dessa afsöndringar tilltaga och blifva efterhand starkt illaluktande. Munnen är het, röd, ofta med fläckar på den inre sidan af läppen och utefter gommen, andedrägten bliver kort och oftast stönande samt stinker, stundom inträder hosta ; pulsen är hastig men svag och kan blott kännas vid hjertat. Ett starkt diarrt inträder, emellanåt med afgång ai blod, krafterna aftagahastigt, kroppen blifver iskall, andedrägten pinsam, uttömningarne mera slemaktiga, och döden gör då ett slut på djurets lidande. Stundom följer döden redan tolf timmar efter sjukdomens utbrott, men den kan låta vänta på sig intill den femte och sjette, ja intill den åttonde eller nionde dagen. — — Anmälan om yrkesidkande. Hos handels

12 augusti 1865, sida 2

Thumbnail