Aftonbladet – 12 augusti 1865, sida 2

om hans länstol stvd ett fruntimmer, något öfver femtiotalet, med ett strängt och frånstötande utseende. Hon vände sig långsamt om då mr Gervoise trädde in och fäste på honom sina stora svarta ögon. Hvem är det?? frågade den gamle mannen, i det han hastigt lyfte upp hufvudet. Ar det John ?? ?Nej, det är inte John?, svarade mr Gervoise mildt. . Ah, mr Gervoise! Det gläder mig att få se er. Det var hyggligt af er att ni kom upp till mig.? Tala inte så; tackar så mycket, mrs Scot?, och mr Gervoise tog emot den stol, som mrs Scot satte fram åt honom, sedan hon först hade kastat en blick på sin herre. Ja, mrs Scot, ni kan nu gerna gå er väg. Vill ni ha ett glas vin, mr Gervoise ? ?Nej, tack, jag har nyss ätit middag.? Den gamle mannen suckade; mrs Scot slöt till dörren, och derpå följde en lång tystnad. Mr Carnoosie...? började mr Gervoise. Ja, det är mr Carnoosie nu?, sade den gamle mannen, ?men familjen har förr haft en titel. Det fanns en tid då jag tänkte på att återupplifva den, men nu är det förbi.? Högst bedröfligt!? mumlade mr Gervolse, Två sådana gossar! — två så vackra och präktiga gossar !? Högst bedröfligt! upprepade mr Gervoise, och en ny lång paus följde. Jag förmodar att ni vet hvarför jag kom hit till staden?? började slutligen mr Qarnoosie. För affärers skull, kan jag tro.? ?Alldeles precis — jag kom hit för att stitta upp mitt testamente. Det är tid nog till det?, sade mr Ger