Aftonbladet – 12 augusti 1865, sida 2

stren och, istället för att knacka på, ryckte sakta i klocksträngen. En dräng med ett groft och buttert utseende kom ut ur köket med ett ljus i handen, tittade ut, nickade åt mr Gervoise och försvann. Ett par minuter derefter öppnades porten af den omförmälta drängen, som släppte in mr Gervoise. Förstugan i detta hus var icke den trånga gång, som man vanligen finner i ett af nutidens hus i London. Den var rymlig, cirkelrund och hög. Mr Gervoise såg sig om med en uppmärksamt forskande blick. Så att det här är huset?, sade han. Drängen nickade. Här luktar. unket, John?. Det är också unket?, svarade John. Hvar är mrs Scot? ?Der uppe hos herrn.? Kan jag gå upp?? Ja bevars, ni kan gerna gå upp?, var Johns trygga och rättframma svar. Och mr Gervoise gick upplör en bred och mörk trappa. Huset, som utvändigt såg dystert ut, var invändigt mörkt, tyst och öde. En dörr i första våningen stod öppen; mr Gervoise tittade försigtigt in genom densamma. En lampa brann i ett stort, kallt och otrefligt rum, som var försedt med möbler, hvilka visst voro öfver ett par hundra år gamla, men som utom dess ålderdomlighet ingalunda hade någonting rekommenderande i sitt utseende. En dörr midt emot stod på glänt, och der innanför hördes ljuaet af sakta talande röster. Mr Gervoise steg in, gick lätt och tyst öfver golfvet och steg in i det andra rummet utan att knacka på. Det såg lika dystert ut som det andra, men der var dock eld i kaminen, och der funnos lefvande varelser. En blek, gammal man satt lutad öfver kamingallret, och bak