höll några få instruktioner rörande den blifvande inflyttningen och derjemte en tiopundssedel. Om det någonsin funnits en engel på jorden, så är det han, sade mrs Gordon och förde näsduken till sina ögon. Jag afskyr mr Gervoise!4 inföll härvid Beatrice, och hon knöt sina små händer och hennes svarta ögon gnistrade. Afskyr du din förmyndare! Men hvad har han då gjort dig, barn?4 frågade mrs Gordon snarare förvunad än uppbragt. Nu var det verkligen en sanning att mr Gervoise aldrig hade visat den ringaste ovänlighet i sitt beteende mot sin lilla myndling. Beatrice kunde icke lägga honom ett enda hårdt ord eller en enda sträng blick till last, och likväl hatade hon och hade ständigt hatat mr Gervoise. Jag frågar dig hvarför du hyser ovilja mot din förmyndare?4 sade mrs Gordon i befallande ton. Derför att han begagnar glasögonX, svarade Beatrice häftigt, ur stånd att komma fram med något bättre skäl; derpå brast hon ut i tårar, tog fram potatespannan från dess gömsle och drog den helt vårdslöst utefter mattan. Hur vågar du uppföra dig på sådant sätt!4 ropade nu mrs Gordon i vred ton. Lemna fö rummet och tag pannan med dig uti öket.5 eatrice sväljde sina tårar och lydde. Dörren tillslöts efter henne; och mrs Gordon suckade med en blick på mattan. teHerre Gud, hvilken tung börda är det inte att ha barn! mumlade hon för sig sjelf och sjönk dervid, åter ned på sin soffa.