att sköta ett hushåll. Beatrices inköp voro alltid ett mysterium för modren: huru hon kunde få fisk och grönseker för så godt pris och hälla sig väl med slagtarn, det var mer än den stackars enkan kuude fatta; men Beatrice utförde det, och hvad mera var, Beatrice förstod att hålla huset rent och fiat, laga budding, steka lamkotletter och koka potates. Men dessa nyttiga talanger inbragte likväl icke några kontanter, och då lektionstimman i musik blef uppsagd och det hus som begagnade löslockarne, icke kom med flera beställningar, tog mrs Gurdon fram nägra guldsmycken, som hon hade qvar och gick med dem till en paotånare. En gång tänkte hon på att skrifva till mr Gervoise, men så erinrade hon sig, att han hade rådt henne att skicka bort Beatrice, och så gjorde hon det icke. Mr Gordon hade varit död ett är eller så vid pass. Vintern var nästan förbi, men den kalla vindn tjöt ännu helt kusligt omkring huset om aftonen och erinrade mrs Gordon om det olycksdigra ögonblick, då hennes man för sista gången gått upp på silt rum. Ack, huru sorgligt och förfärligt hade icke detta år varit! Huru bister och mörk såg icke framtiden ut! Små, men talrika summor, som hon var skyldig, tycktes omsluta den stackars enkan med ett nät af jern. Hon skulle nu gerna ha velat flytta ut ur huset, men huru skulle hon kunna göra det, då hon var skyldig ett ballt års hyra? Hon skulle med glädje ha sält möblerna, men skulle icke detta ha väckt oro och misstanka hos hyresvärden? Att flytta till ett billigare ställe i grannskapet var omöjligt af samma skäl; en skara af fattiga och ängsliga handtverkare oBserveratle alla mrs Gordons rörelser, och