ina gods, då kom det till en kabinettskris; ch såsom följd deraf återkallandet af ODon-; el, som man hade skickat bort derför att an var alliför franskt sinnad; men den sluge narskalken, som såg huru sakerna stodo, ade redan sitt program färdigt och utskrifet, och på listan öfver vilkoren stodo: erännande af Italien, spanska sändebudets terkallande från Frans I:s hof, resa till Biarritz för att lofva ett framtida välförållande i den utrikespolitiken: försoning ned de liberala partierna; amnestering af re sen och återställande af jury i pressnål och slutligen sparsamhet. Dermed var samarillans störtande afgjordt; ty att denna cke skulle vilja gå in på ett dylikt program, let kunde man förutse. Kamarillan öfverräffade emellertid ODonnels djerfvaste förwoppningar, i det hon i första förargelsen sat vika, för att desto hastigare vända tillaka. Erkebiskopen i Burgos tog med buler och bång afsked från sin gnvernörsbeattning, pater Claret grep till pilgrimsstafeen för att färdas till Rom, och nunnan Patrocinio skuddade Madrid-stoftet från ina fötter. Detta var första akten af det panska skådespelet — den andra började ned biskoparnes protestbref. Det är samna spel som under förra hösten spelades i ronkrike, endast att det spanska blodet är itet hetare: på protestbrefven följde gueillabanden med valspråket: ?Spanien och :eligionen !? Hvad i all verlden har religioven att göra med Italiens erkännande? Pius X underhandlar med Victor Emanuel, och abella vore en förräderska, om hon ernde en stat, som uppstått utan henne och all bistå i trots af henne! Men verlden ir ond, och det finnes menniskor, som hysa den svarta misstanken, att Isabella icke anser guerillabanden för ohygaligare än Frans II anser banditkårerna, och semmanträffandet mellan hennes afresa till Zarutz och guerilleros skulle derpå hindra resan till iarritz och, i händelse experimentet vunne bifall hos massan, bilda ett sidostycke: till Narvaez tåg, som drog från nordost för att störta Espartero och gifva den oskyldiga drottningen luft. Ar 1843 gjorde framtidsmännen ett svårt fall; men år 1865 stå sakerna litet annorlunda, och vi frukta, att om drottningen verklizen spelar under täcke med kamarillan, torde hon förlora sitt spel och kronan på köpet. Hon har emot sig den sluge pointeuren ODonnel och det parti, som betecknas med namnet fransmännens väoner; hon har emot sig den djerfve spelaren Prim och enhetsmännen: hon har emot sig kejsar Napoleon och framförallt tidsan dan, som forärar framåtskridande och upp: lysning, moderation på trouen, likasom inom cortes. Men drottningen skall göra såsom hon redan ofta gjort: hon skall, om hor finner väggen för hård, kasta tillbaka hut vudet och uttala det stolta ordet, hvarvic hon är så van, och som kläder henne så väl: Försoning med mitt folk, fred med grannarne, vänskap med hela verlden oct jemna steg med de europeiska kulturfolken. detta är min innerligaste önskan, ty deltz skall åter göra Spanien stort och lyckligt aktadt och fruktadt! .. Om Isabella II så talar, skall hon måhända rädda sina fäder: tron; måhända, a vi, och svårligen fin nes det väl en kännare af spanska förhäål landen, som är nog förmäten att med fas öfvertygelse tillförsäkra bourbonerna en lång besittning af spanska kronan. Den spanskt nationen är på god väg till en frisk pånywt födelse; tyvärr kan man icke säga detsam ma om de spanska bourbonerna.?