vara säkert, men som sedan endast befann: vara en snara. Min stackars man var all tid så lättrogen och ville aldrig lita på mit bättre omdöme.? Mycket beklagligt, svarade mr Gervoise: men hvilkendera af mina förslag har n tänkt välja, mrs Gordon, ty jag vet att n är alltför förståndig till att låta tiden gå förlorad?5 ?Nej, det Kan jag inte ha råd till, och jag har bestämt mig för att hålla skola? svarade mrs Gordon, som had. fattat dettc beslut under de sista fem minuterna, då hon. medan hon satt vid fönstret, hade sett er liten skolflicka gå förbi. Mr Gervoise yttrade sig bifallande om denna plan, och i det han ännu en gång un derrättade henne om att han och mr Rab; hade slagit sina hufvuden tillsammans lem. nade han henne en tjugopundsnot med ön skan om all möjlig framgång, bad henne skrifva till honom, om hon någonsia finge rätt på penningarne och lemnade henne för att, efter hvad han sade, resa på landet, der han ämnade uppehålla sig någon tid. Beväpnad med tjugo pund sterling började mrs Gordon sin strid med verlden. Hon kallade det lilla huset Rosemary Cottage och utsände cirkulärer, i hvilka hon uttalade sin benägenhet att mottaga ätta unga damer såsom elever och en till inackordering i ett för allt. Efter en fjorton degars förlopp skickade en hederlig köpman sina tvenne små flickor till henne; innan sex veckor voro förflutna kommo tre till, och der med var det slut med mrs Gordons tur. Skarlakansfebern infann sig i Rosemary Cottage, ett af barnen fick den och dog, de öfriga blefvo tagna derifrån, och mrs Gordons skola var upplöst. Hon skref till mr Gervoise, som helt kallt