Det var först sedan mrs Gordon hade vändt upp och ned på allt i huset för at söka ef.er de bortkomna penningarne, som hon kom till den bittra slutsatsen, att de verkligen voro borta, och att hon verkligen stod ensam i verlden med femti pund om året — det vill säga just precis hvad som gick åt till hyra och skatter, och hvad skulle hon sedan lefva af? Attden älskade Richard hade ställt till på något förskräckligt sätt med penningarne, detta var alldeles påtagligt, och detta berättade hon äfven mr Gervoise, då han kom tillbaka. Han kom för att få veta hvad mrs Gordin hade beslutit sig för. I stället för att svara på frågan, började hon tala om det föremål, som förnämligast sysselsatte hennes tankar. Jag är säker Om att någon listig skurk narrat den käre Richard, sade hon; en nedrig varelse, som förmått honom att sätta sina penningar på något ställe som skulle